Tips för att komma igång med ett projekt!

Många författare har svårt att faktiskt komma igång i med ett projekt. Har man planerat en roman i två års tid känns det ofta överväldigande att faktiskt börja omsätta sina idéer i praktiken. Om man inte är mycket för att planera utan bara får en idé kan det verka som ett stort åtagande att sätta pennan till papperet - eller fingrarna till tangentbordet - och börja skriva. Och även om man bara skall skriva en novell på kanske 4000 ord och har ett tema till en viss novelltävling kan det vara svårt att ta det första steget.

Själv har jag ofta svårare att komma tillbaka in i ett projekt som jag har avbrutit av tids- eller idébrist, men det är ett mycket snarlikt problem, och jag har talat med ett par författare som upplever samma svårigheter, och har hört talas om ännu fler. Så i det här inlägget vill jag dela med mig av hur jag tänker för att motivera mig själv att få tummen ur och börja skriva!

"Varför vill jag skriva detta?"

Steg ett är att påminna sig om vad som intresserar en med projektet. Gör dig själv till din berättelses största fan! Är det en viss detalj i din magiska värld som du längtar efter att utforska? Drömmer du om att skriva en viss scen? Vill du utmana dig att skapa en viss stämning i ditt verk som du inte brukar göra; till exempel romantik eller skräck? Har du skapat en riktigt intressant karaktär vars inre liv och relationer du vill grotta ner dig i och förstå på ett djupare plan? Eller har du tänkt så länge på en komplicerad handling att du vill bevisa för dig själv att du kan få den att fungera?

Det finns nämligen alltid en anledning till att vi väljer att skriva just de berättelser vi skriver. När jag skrev Mina bästa minnen hade jag tänkt mycket på en avliden släkting och ville skriva om sorg och om att återhämta sig från den. Jag hade också snubblat över en artikel om hydrofobi och ville inkludera det i min berättelse. I min törnrosanovell å andra sidan ville jag ge en annan infallsvinkel till en redan välkänd berättelse och försöka sätta mig in i den trettonde fens situation.

Så kom ihåg vad som gör att du vill skriva just denna historia, den som du går och drar på. Förälska dig i ett koncept, en karaktär, en händelse; vad som helst. Kanske är det allt du behöver för att kasta dig över ditt dokument med liv och lust!

Har du skrivit skräp går det att redigera; har du inte skrivit något kan du inte göra ens det.

När man skriver ett första utkast är det svårt att glömma att man kommer att behöva redigera texten senare. Man kommer att läsa igenom den flera gånger och hitta misstag, dåliga beskrivningar, orimliga reaktioner, dålig karaktärisering och andra typer av fel och brister. Även den bäste författare kommer att behöva korrigera sitt manuskript. Och det kan kännas nedslående när man vill sätta igång, framförallt om man har följt mitt första råd och blivit kär i sin berättelse.

Då är det viktigt att komma ihåg två saker. Den första är att behovet av redigering inte kommer att försvinna bara för att du väntar längre med att påbörja texten. Vissa författare tjänar förvisso på att planera stora delar av handlingen innan de sätter igång och kan därför spara energi genom att tänka först och skriva sedan, men ingen planering, träning eller medfödd talang kan befria en helt från redigeringsbehovet.

Den andra saken som man bör hålla i minnet är att man inte kan redigera något som man inte har skrivit. De allra flesta misstag kan fixas i redigering, om de inte kräver att man skriver om hela texten, men det är ofta inte nödvändigt. Så skriv ditt långt ifrån perfekta första utkast, låt det vila och kom sedan tillbaka till det och redigera det. Eller gör som jag gör med längre berättelser; börja skriva dem, inse att du har begått vissa misstag och redigera första delen innan du fortsätter. Men börja för Guds skull att skriva några meningar, så att du får något att jobba med!

Frångå illusionen om perfektion

Som sagt måste alla berättelser redigeras på något sätt. Och på sätt och vis är det rätt skönt, eller hur? Du behöver inte oroa dig för om din beskrivning av bergstoppen är vacker nog eller om du lyckas förmedla smärtan i svärdshuggen och känslan av panik i stridsscenen på ett perfekt sätt. Förr eller senare kommer du att återvända dit och kunna korrigera dem, kanske låta en vän eller en kollega läsa för att få lite input och sedan korrigera texten ytterligare en gång. Oroa dig inte för om din första mening kommer att bli lika legendarisk som den i en början av Historien om två städer, för dels är första menings-magin ofta överskattad och dels kan du skriva om den i framtiden om du är missnöjd!

Det kommer att bli jättekul när du väl sätter igång!

De allra flesta författare skriver för att vi tycker om det. Vissa ogillar det första utkastet men älskar redigering, andra är lagda på andra hållet och ser redigering som ett onödigt ont, och åter andra tycker lika bra om båda, men när det kommer till kritan så skriver vi för att vi vill. Så låt dig inte bli rädd för det! Det är inte fel att begå misstag, men de är omöjliga att korrigera om man inte försöker en gång till. Som jag nämnde i detta inlägg har jag ofta svårt att se platser framför mig och beskriva dem väl, och det är ofta lätt genant för mig att läsa mina egna beskrivningar och inse att inte ens jag kan föreställa mig hur scenen ser ut. Men jag gör mitt bästa för att fixa dem och försöker inkorporera fler beskrivningar i mina första utkast.

Eftersom jag vet att jag kan rätta till mina misstag i efterhand håller de mig inte tillbaka när jag börjar skriva. Jag skriver det jag vill och kan, njuter av att kunna berätta en historia och oroar mig för läsbarheten först på ett senare stadium, och jag uppmuntrar dig att göra detsamma. Om du vill skriva så är det för att det tillför dig någon form av glädje eller tillfredsställelse, så låt dig själv bli glad av vad du skriver!

Så sätt dig ner, ta fram ditt dokument, sätt igång, lycka till med vad du än skriver, och så ses vi på tisdag!