Författare av modern ungdomslitteratur, som berättas ur en tonårings/ung vuxens perspektiv, granskas ofta i sömmarna för att se om de har uppfyllt tonårsrösten. Med det menas att berättelsen låter som att den berättas av en ung person. Det handlar inte bara om att berättelsen handlar om "tonårsproblem" i stil med att bana sin egen väg oavsett vad...

Som ett stort fan av Hungerspelen och som en intresserad observatör av litterär debatt har jag märkt att många av seriens läsare gör en, i min mening, orättvis tolkning av bokens epilog. Liknande kritik har framförts mot många andra verk, men jag väljer att fokusera på det som jag är mest bekant med.

Det här är en väldigt öppen fråga, så låt mig förtydliga: Hur vet du att du har lyckats skriva en berättelse på ett bra sätt? Vad är det som gör ett försök lyckat respektive misslyckat? I det här inlägget vill jag inte tala om vad som gör ett arbete bra per se, utan snarare vad som gör det välskrivet.