Häromsistens läste jag en av de mest unika och känslosamma böckerna som jag har läst på länge, och som jag rekommenderar till alla som någon gång har känt en gammal människa. Berg har inga rötter är en bok av den svenske författaren Manne Fagerlind, utgiven 2012.

Även om jag inte växte upp med TV så tittade jag, liksom de flesta andra barn, på barnprogram och läste barnböcker. Med barnunderhållning menar jag sådant som riktas till allt från småbarn till 10-åringar. Faktum är att jag gick vidare till längre, mer invecklade och "vuxnare" berättelser i mycket ung ålder, men jag har ändå några ljuva minnen.

Jag har deltagit i flera novelltävlingar och avser att delta i många fler framöver. För mig är tävlingar inspirerande och ett sätt att se till att jag både blir klar med ett projekt och blir publicerad då och då. Men det är långt ifrån alla författare som gillar att tävla med sina manus.