Veckans ord #139 - Zoomorfism

För länge sedan skrev jag om antropomorfism, det vill säga när man ger icke mänskliga varelser eller föremål mänskliga drag. Ett berömt – eller om man så vill ökänt – exempel är den orm som enligt Bibeln lockade Eva att smaka kunskapens frukt i Edens lustgård. De mänskliga dragen är i detta fall talet och förtappelsen.

Idag är det däremot dags för zoomorfism (av det antika grekiska zoon (djur) och morphe (skepnad, form)). Det innebär att man ger mänskliga karaktärer djuriska drag. Ett exempel är den hinduiska guden Ganesha, son till Parvati och Shiva. Ganesha fick huvud avhugget av sin lättupprörde far, av anledningar som varierar beroende på vilken version man läser.

När Shiva väl kom till sina sinnens fulla bruk ångrade han att han halshögg sin son och gav sig ut på jakt efter ett nytt huvud. Det första djuret han såg var en elefant, så han högg av dess huvud och satte det på sin sons kropp för att återuppliva honom. Enligt somliga skickade han några tjänare att hämta ett huvud, men oavsett så var det en elefant som blev dekapiterad. Det fungerade, och Ganesha levde vidare med ett elefanthuvud. Han är begynnelsens zoomorfa gud.

Och med den uppmuntrande berättelsen i bagaget: lycka till med vad du än skriver, och så ses vi på lördag!