Sedan jag lärde mig tyda alfabetet har jag varit en hängiven läsare och dagdrömt om att själv bli författare. Redan som liten började jag skriva små berättelser för mig själv, och när jag gick i högstadiet började jag ge bort noveller till nära och kära som julklappar.
Våren 2020 började jag skriva mer strukturerat och höll utkik efter novelltävlingar som intresserade mig. Min första novell, Tavlan, publicerades i Joelsgårdens förlags antologi Det var inte jag; den andra publicerades i Miramir Förlags/Whip Medias "mixologi" Bortom Grinden. År 2023 publicerades ytterligare två av mina noveller; Du har inte långt kvar publicerades i Nohidings antologi Sommarskuggor, medan Sista kvällen i Sverige blev ett av de vinnande bidragen i förlaget Skimra nus antologi Skimra.
Jag står givetvis i begrepp att delta i diverse andra novelltävlingar.
Eller bli vän med mig på Discord:
Sicksack#9513
För att fortsätta med för det moderna ögat missvisande ord är veckans uppslag taxonomi. Det handlar inte om taxar, utan är en avledning av grekiska taxis, alltså ordning (jfr. engelska tax = skatt) och nomi (bruk, regel). Således är taxonomi ett regelverk för att inordna (i sin vanligaste betydelse) djur och växter i relation till...
År 2024 var ett bra år för mig personligen, om än ett långsamt år för mig som författare. Det har kännetecknats av redigering, omarbetning och förberedning mer än av nytt material. I detta inlägg skall jag blicka tillbaka, för att sedan blicka framåt i nästa veckas inlägg.
Tro det eller ej, men detta inlägg har ingen koppling till den tydligen kontroversiella konstutställningen i Svenska Kyrkan, som jag först ikväll läste om. Detta motto har legat i min idélista för Veckans ord väldigt länge.
