Vem är jag?

Jag är en skånsk tös som älskar historier.

Sedan jag lärde mig tyda alfabetet har jag varit en hängiven läsare och dagdrömt om att själv bli författare. Redan som liten började jag skriva små berättelser för mig själv, och när jag gick i högstadiet började jag ge bort noveller till nära och kära som julklappar.

Våren 2020 började jag skriva mer strukturerat och höll utkik efter novelltävlingar som intresserade mig. Min första novell, Tavlan, publicerades i Joelsgårdens förlags antologi Det var inte jag; den andra publicerades i Miramir Förlags/Whip Medias "mixologi" Bortom Grinden och jag står i begrepp att delta i diverse andra novelltävlingar.

Nu läser jag till inköpare via Yrkeshögskolan och är tillbaka i Sverige efter att ha försökt studera historia i Tyskland (vilket inte gick så bra, framförallt på grund av Corona). Jag är fortfarande förtjust i historia, men den utbildning jag har bytt till passar bättre för min önskade karriär.

Kontakt

Skicka ett mejl till mig:

sigridjarn@gmail.com

Eller bli vän med mig på Discord:

Sicksack#9513


För ett bra tag sedan skrev jag om den röda tråden, även känd som Ariadnes tråd, som enligt grekisk mytologi tillät Theseus att hitta vägen ut ur en labyrint efter att han hade tagit sig igenom den för att döda minotauren. Då var det fråga om Ariadnes garn; nu är det fråga om Theseus skepp.

Ouroboros (av grekiskans oura; svans, samt boros; ätande/förtärande) är symbolen av en orm eller drake som äter sin egen svans. Den står att finna inom flera mytologier, däribland den nordiska asatron, där midgårdsormen slingrar sig runt världen och biter sig själv i svansen. Även de antika egyptierna och alkemisterna använde ouroborossymbolen...

Skapa din hemsida gratis!