Hur och när kan man använda skönlitterära anakronismer? - En diskussion

Det här är ett mycket brett ämne, men jag skall göra mitt bästa för att sammanfatta det som jag anser vara viktigast med så få ord som möjligt. Håll i minnet att detta snarare är en diskussion än en vanlig lista med tips. Skönlitterära anakronismer är en smakfråga.

Det är viktigt att komma ihåg att vissa genrer nästan helt bygger på anakronismer. Det främsta exemplet är Steampunk. Ett viktorianskt/oskarianskt samhälle kombineras med futuristik teknik som i sin tur drivs av det i vår samtid föråldrade drivmedlet ånga. Jag kommer inte att fokusera på den typen av anakronism, utan den som man kan hitta i en berättelses detaljer. Jag kommer inte heller att tala om anakronismer i futuristisk litteratur, eftersom det är ett helt annat ämne.

I förra veckans ord skrev jag att jag gillar anakronismer, men det är en sanning med modifikation. Det finns en viss typ av anakronismer som jag gillar, nämligen de vardagliga. Däremot är jag skeptisk till värderingsmässiga anakronismer. Men låt oss börja med det positiva!

Acceptabla anakronismer

Om ens berättelse utspelar sig i en historisk miljö, även om den involverar fantastiska element i stil med magi, kan en viss typ av anakronismer fungera. Min tumregel här är att så länge anakronismen inte är absolut beroende av en uppfinning som kom långt senare, så kan den förtjäna att vara med. För att återvända till förra veckans exempel från min Törnrosanovell, så nämner huvudpersonen att hon har genomfört en enkätundersökning. Novellen, som jag baserade på bröderna Grimms saga, utspelar sig under något som motsvarar medeltiden.

Att jag anser att den anakronismen fungerar beror på att även om denna typ av systematiserade undersökningar är relativt ny så är själva konceptet inte beroende av något annat än papper, penna, frågeställning och svarande människor. Allt detta fanns tillgängligt under medeltiden.

Oacceptabla anakronismer

Den första formen av oacceptabel anakronism är såklart om en viss typ av vapen, klädedräkt, färger, byggnadsmaterial etcetera används långt innan de hade förutsättningar att uppstå eller användas. De övriga oacceptabla anakronismerna handlar dock, som jag antydde tidigare, om värderingar, åsikter eller system som tas direkt från vår samtid och inkorporeras i en historisk miljö.

Ett exempel på detta, som ni säkert känner igen från otaliga TV-serier, romaner eller dylikt är följande religiösa reflektion: "Jag tror i och för sig att det finns en Gud, men jag tror inte att han bryr sig om hur/ifall man dyrkar honom så länge man är snäll". Denna typ av ställningstagande är vanligast när en judisk eller ateistisk karaktär dyker upp, förutsatt att berättelsen utspelar sig i Europa. Alternativt handlar det om "den katolska nykomlingen" på ett protestantiskt ställe eller "den protestantiska nykomlingen" i en katolsk miljö.

Även om det kan ha funnits människor men den typen av inställning till religion, och även om det i vissa fall stämmer bra överens med karaktären som vi känner den, är denna sorts uttalande problematiskt. Det trivialiserar nämligen den stora betydelse som religionen hade innan ideologier, teknik och liknande tog över under förra århundradet. Religionen spelar fortfarande större roll i flera östeuropeiska länder än den gör här. Det inflytandet handlade för gemene man inte så mycket om teologi som om livsstil, värderingar och referensramar. Tänk på begreppet kristna värderingar. Dessa värderingar är det som vi förmodligen skulle knyta till begrepp i stil med demokrati eller allas lika värde. Det handlade om sådant som att respektera sin make/maka, älska sina föräldrar och hålla sina löften. Religionen var ett kodord för den typen av allmänt hyfs.

Ta ett par steg i dina karaktärers skor innan du avgör om de passar

Föreställ er att någon skulle komma och säga att han inte tror på alla människors lika värde. Även om han menar något i stil med att man lägger större vikt vid vissa personer än vid andra (till exempel skulle majoriteten av oss sätta våra egna barn framför alla andra), så skulle det uttalandet i sig uppfattas som provokativt och felaktigt, eftersom det motsäger något som vi förknippar med godhet och vanligt hyfs. Att säga att man tror på "fel" religion i 1700-talets Danmark skulle väcka samma form av upprördhet.

Det jag anser vara oacceptabla anakronismer i historisk skönlitteratur är alltså sådant som strider mot den grundläggande inre logiken som rådde under tidsperioden i fråga. De ger nämligen intrycket av att författaren har tagit en modern människa med samma referensramar som han eller hon själv har och dumpat den personen i en mer spännande miljö.

Jag hoppas att ni uppskattade denna mindre konventionella form av skrivtips! Nästa vecka återgår jag till ett mer traditionellt ämne. Detta var ursprungligen ett skrivtips, men sedan beslutade jag mig för att skapa en egen sida för diskussioner!