Tre tips till för att skriva bättre dialog!

Jag är tillbaka med fler dialogtips. Dialog är en av de saker som jag anser mig vara bra på att skriva och jag har alltid med att säga om den. Här är tre tips för att fördjupa och utveckla din dialog. Jag rekommenderar att du läser mitt inlägg om dialogens kontraster i samband med detta!

Vad karaktärerna inte säger

Vad vi håller inne med är minst lika viktigt som vad vi delar med oss av. Undanhåller information kan vi göra av många anledningar. Kanske är du rädd för lyssnarens omdöme om du berättar vissa saker om dig själv. Kanske vill du inte såra någons känslor. Kanske har du förbjudits av lag, sociala normer eller en annan person att berätta något.

Eller kanske är du en person som inte kan ljuga och som därför har lärt sig att tala i cirklar. Dagens exempel är viruset i Vince Gillighans och Rhea Seehorns TV-serien Pluribus. Spoilervarningen skall tas på stort allvar i det här fallet. Om du inte har sett Pluribus, gör det! Första säsongen är fantastisk och det skall komma en andra.

I Pluribus har ett slags virus tagit sig till jorden. Det tar över mänskligheten genom att absorbera alla individers minnen, tankar och känslor och skapa ett kollektivt medvetande som raderar skillnader, konflikter, åsikter, ambition, drivkraft och allt annat som skapar kultur och civilisation. Det vill till varje pris sprida sig till så många livsformer som möjligt, men en handfull människor, däribland huvudpersonen Carol Sturka, är immun mot viruset och förblir sig själva. Viruset har ett par svagheter; en stark aversion mot att döda och en oförmåga att ljuga.

Carol försöker rädda världen genom att samarbeta med de övriga överlevarna. En av dem berättar att det enda sättet som det kollektiva medvetandet har att omvända överlevarna är att odla en anpassning med hjälp av deras stamceller. För att undvika konflikt behöver viruset överlevarnas samtycke och Carol meddelar att hon inte samtycker. Medvetandet bekräftar att det inte kommer att försöka ta hennes stamceller och Carol tror att hon är säker.

Senare har hon blivit ensidig flickvän med en representant av de omvända, Zosia, och diskuterar konceptet glädje med henne. Medvetandet försäger sig och berättar att Carol kommer att bli "ännu gladare" i sinom tid. Carol lägger ihop två och två och kräver att veta hur viruset planerar att ta över henne. Hon får reda på att de har hennes stamceller eftersom hon frös sina ägg för framtida IVF-behandling. Då behövs inte samtycke eftersom viruset anser sig äga hela världen utom den del som andra medvetanden styr.

Viruset kommer undan eftersom Carol inte tänker på något hon gjorde för så länge sedan före apokalypsen.¨Hon säger också inte "använd inte mina celler" utan "ni får inte ta mina celler". Bokstavligt talat har hon således inte förbjudit medvetandet att använda vad det redan har tillgång till. Så fundera på vad dina karaktärer inte vill säga, varför de inte säger det, och hur de undviker att säga det!

Reaktioner

När känslor slutligen svämmar över, hemligheter uppdagas eller viljor krockar väcks reaktioner som är minst lika viktiga som samtalsämnet i sig. Låt mig för femtioelfte gången hänvisa till Lise Nørgaards TV-serie Matador. Omfattande spoilervarning även för denna serie!

Mads Skjern är en av huvdpersonerna; en stolt, slug, hårt arbetande familjefar och affärsman. Minst lika viktiga som hans ekonomiska framgångar är för honom familjens sammanhållning, sociala ställning och gemensamma ansvar för hans företag. Att hans nästan löjliga favorisering av barnen och krav på absolut lojalitet till honom tär på familjen verkar han aldrig lägga märke till eller lägga vikt vid förrän det nästan är för sent.

Trött på sin brors manipulativa behandling av alla som han anser vara sämre än han själv drar sig Kristen Skjern ur Mads affärer i seriens näst sista avsnitt. Han förklarar lugnt att han inte kan låta Mads fortsätta utnyttja folk och att han skall försöka hjälpa Jørgen Varnæs ur knipan som Mads låter honom stanna i. Desperat utbrister Mads, när Kristen står i döröppningen:

Men du är min bror. Du är min bror!

När inga andra argument biter förväntar Mads sig att hans position i familjen kommer att leda folk till hans sida, även om han har motarbetat Kristens relation till rivalens svägerska, Elisabeth Friis, från första början. Han kan klippa banden till sin son för dennes synder (bristande läshuvud samt homosexualitet) men alla andra skall ha överseende med alla hans fel och brister.

För egen del kan du fundera på hur din egen karaktär kan reagera på viktiga nyheter, oenigheter eller avslöjanden. Vad är hans eller hennes första tanke? Blir vederbörande defensiv, handlingsförlamad, aggressiv eller något helt annat?

Lämna i god tid

Det sägs att man skall gå medan festen är rolig och det gäller även det skrivna ordet. Repetitiv eller verklös dialog är ofta frustrerande att läsa. Med verklös menar jag inte att det som sägs inte är relevant för handlingen, eftersom det fortfarande kan bidra till personskildringen, temana, relationsbygget, världsbygget eller underhållningsfaktorn, utan att det som sägs inte berikar berättelsen. Ett sätt att motverka det är att låta handling, beskrivningar, inre monolog eller scenbrott avbryta dialogen.

I min novell Du har inte långt kvar (mild spoilervarning) märker huvudpersonen Adèle att hennes storasyster Elois beter sig underligt. Hon beskriver det för sin mor, som blir bekymrad men anser att det kan bero på stressen att växa upp. Adèle påpekar att hon var sig själv så sent som för ett par veckor sedan när hon talade om allt hon skulle kunna göra nu när hon var arton och modern, som inte vill höra talas om det, avbryter henne med att hon borde gå och titta till Elois. Läsaren ser bara tre repliker och sedan går modern till Elois.

De tre replikerna bygger Elois personlighet, relationerna mellan systrarna och modern och världsbygget. Mer än så behövs inte för den korta berättelsen. Däremot minns jag att dialogen var längre i det första utkastet!

Så när du har skrivit hela berättelsen och det är dags att redigera, fråga dig själv vilka syfte dialogen skall fylla och försök att inte tänja ut den mer än nödvändigt. (Se samtidigt till att dialogen får andningsutrymme; inte allt vinner på att förkortas. Men det sparar jag till ett senare skrivtips.)

Med det sagt: lycka till med vad du än skriver, och så ses vi på tisdag!