Veckans ord #203 - Nyckelbarn

Ett nyckelbarn är ett ungt barn som bär med sig sin hemnyckel, ofta i ett band runt halsen, eftersom de kommer hem till ett tomt hus och måste ta hand om sig själva efter skolan tills en eller båda föräldrar kommer hem. Vi har belägg för att ordet har använts sedan 40-talet.

Det var vid den tiden som såpass många kvinnor började arbeta, antingen som försvarsvolontärer eller som heltidsanställda, att det ständigt befolkade familjehemmet slutade vara en självklarhet. Föräldrar till nyckelbarn sågs med oblida ögon eftersom de ansågs överge sina barn. Att inte ens anställa någon sorts barnvakt uppfattades som oansvarigt.

Nyckelbarn finns givetvis än idag. Även om de är mycket mindre anmärkningsvärda i modern tid skulle jag tro att nyckelbarnets liv är mer isolerat nu än det var för 80 år sedan. Idag har många barn som mest ett syskon, och de flesta fritidsaktiviteter kostar pengar och kräver transport. Dessutom bor många utan tillgång till trädgård. Det innebär att underhållning, framförallt för yngre barn som inte har egna transportmedel, blir väldigt stillasittande och möjligen mindre stimulerande.

Detta skriver jag inte för att skuldbelägga föräldrarna till nyckelbarn. Jag kom själv mycket sällan hem till ett tomt hus men jag har inte kunnat märka några större konsekvenser för de av mina vänner som växte upp som nyckelbarn. De lärde sig att underhålla sig själva, och det är en väldigt viktig förmåga att träna så länge den inte leder rakt in i Tiktoks algoritmer. Och för det mesta kommer ju föräldrarna hem inom ett par timmar.

Jag tycker att det är intressant att fenomenet väckte sådan anstöt när det var nytt och när konsekvenserna för barnet var mindre, medan vi som lever i en värld anpassad för barnlösa vuxna (en värld som inte värnar så mycket som den borde om sina barn) knappast tänker på det.

Med det sagt: lycka till med vad du än skriver, och så ses vi på lördag!