Veckans ord #131 - Ouroboros

Ouroboros (av grekiskans oura; svans, samt boros; ätande/förtärande) är symbolen av en orm eller drake som äter sin egen svans. Den står att finna inom flera mytologier, däribland den nordiska asatron, där midgårdsormen slingrar sig runt världen och biter sig själv i svansen. Även de antika egyptierna och alkemisterna använde ouroborossymbolen för att förmedla olika koncept.

Den självförtärande ormen kan symbolisera självförsörjning; den som äter sig själv behöver bara sig själv för att överleva. (Jag har lite problem med den symboliken för egen del. För att det som ormen äter av sin svans skall kunna omvandlas till näring och återuppbygga kroppen måste ormen antingen ha väldigt snabb metabolism eller tugga i snigelfart. Å andra sidan var de anatomiska kunskaperna under antiken och vikingatiden begränsade.)

En annan tolkning är, givetvis, återfödelse och evighet. Ormen behöver aldrig bryta sin cirkel, och slutet (svansen) försörjer början (munnen). En variant på det temat är idén att ouroborosormen symboliserar motsatser; föda och förstörelse; hopp och förtvivlan; passivitet och aggressivitet.

Och med det sagt: lycka till med vad du än skriver, och så ses vi på lördag!