Slav, vapen, tyrann: en analys av Anakyn Skywalker/Darth Vader

Darth Vader från Stjärnornas krig är tveklöst en av de mest ikoniska fiktiva skurkarna i modern historia. Med sin olycksbådande mask och konstgjorda andning går han inte att ta miste på. I yngre dagar var han en riddare och krigshjälte som gick under namnet Anakin Skywalker. Som barn var han en slav som kallades Ani. Så hur gick han från en sympatisk underdog till fruktad tyrann och varför är han både så förhatlig och så sympatisk?

Vad man än kan säga om Stjärnornas krig (och det finns åtskilligt att kritisera) så var filmerna och i synnerhet serien Klonkrigen riktigt bra på att förmedla teman och idéer. I likhet med Arcane, som jag skrev om i detta inlägg, utnyttjas karaktärer och deras relationer som kontraster och paralleller till varandra, och nästan varje viktig person präglas av en handfull teman. För Vaderkin är dessa lojalitet, svek, slaveri och beskydd. De präglar allt han gör; hur han tänker och vem han följer.

Stjärnornas krig har ett omfattande universum som är nedlusat av familjen Skywalker. Denna analys bygger på Stjärnornas krig film 1-6, filmen Klonkrigen och den animerade serien Klonkrigen från 2008. Spoilervarning för samtliga!

Lojalitet mot människor, inte ideal

Som jedi skall man förbise sina personliga relationer för den goda sakens skull. Fred och konfliktlösning skall alltid prioriteras framför hämnd och egenintresse. Av den anledning uppmuntras jedier att undvika romantiska relationer och i synnerhet att aldrig skaffa barn. För Anakin, som växte upp med bara sin mor och en handfull vänner i Tatooines råa slavsamhälle, är avståndstagande från sina medmänniskor inte bara oklokt, utan omoraliskt.

I film 2, Klonernas attack, frågar hans blivande fru, senator Padmé Amidala, om det inte är svårt att avstå från kärlek, och Anakin, som fortfarande är en lärling, förklarar sin syn på saken:

Jedier skall alltid känna medlidande, vilket jag skulle definiera som villkorslös kärlek. Så man kan säga att jediriddare uppmuntras att älska.

Anakin är en känslig och passionerad man som ser till individers bästa, inte till ideal. Han saknar en egen ideologi och han följer ingen annans. Han gör vad han tror kommer att hjälpa flest personer, framförallt dem som står honom nära. Att han idoliserar jediordern som ung beror inte på dess filosofi utan på att den hindrar onda makter från att skada oskyldiga. Som barn drömmer han om att en jedi skall befria honom och alla andra slavar. Både Anakin Skywalkers värsta illdåd och hans största bedrifter utfördes i ett försök att försvara eller hämnas sina nära och kära.

Slavmentalitet

Som nioåring köptes Anakin fri och upphörde att lagligt sett vara egendom, men han upptogs genast i en strikt hierarkisk organisation där han hade låg rang. Auktoritetsfigurer hade fortfarande rätt att beordra och att straffa olydnad, och han skulle alltid kalla dem mästare. En nyans försvinner i svensk översättning; master kan ju både betyda mästare (som i mästerkock eller glasblåsmästare) och herre, som i en slavs ägare.

Även om Anakin anammar ett alltmer kreativt sätt att tolka order lyder han dem alltid om de är otvetydiga. Är det så oväntat att han genomför Order 66 på Palpatines uppmaning när han tidigare har vänt ryggen åt lidande medvarelser (de flesta är ju inte människor i den här galaxen) på en jedis befallning? Förstår han att hans attack på templet är fel? Förmodligen, eftersom han gråter när han genomför den. Inser han att det han gör som Vader är förkastligt? Ja, till Luke säger han rakt ut att han är för långt gången för att bli "god" igen.

Kruxet är att varken Anakin eller nästan någon annan värdesätter hans omdöme, något som jag återkommer till inom kort. Instruktioner skall följas enligt Anakin och enligt hans omgivning. Han lever hela sitt liv enligt vad någon annan säger.

Det är talande att det Anakin ser som sina val är att välja vilken pipa han skall dansa efter. Han väljer att bli en jedi och följa ordens regler. Han väljer att sträva efter Padmé Amidalas hand. Han väljer att bokstavligen böja knä inför Palpatine när han kan erbjuda vad jedierna inte kan; ett sätt att rädda Padmé. Och han sviker inte Palpatine förrän hans son Luke gör det tydligt att han aldrig kommer att acceptera den mörka sidan - och därmed inte accepterar Darth Vader.

Och hur bevisar Anakin sin lojalitet? Vissa skulle prisa dem de beundrar; andra skulle ta deras hand som en jämlike; ytterligare somliga skulle följa dem. Anakin, däremot, böjer huvudet och lovar bort precis allting som han kan erbjuda. Vad han blir för person beror helt på vad hans nuvarande överhuvud begär. Jämför två Anakin-citat:

Jag kommer att göra vad som helst som du önskar.

Jag kommer att göra vad du än säger.

Det första citatet är en del av hans (ganska genanta, ärligt talat) kärleksförklaring till Padmé. Det andra är vad han säger till Palpatine som svar på dennes uppmaning - eller, i Anakins öron, befallning - att lära sig den mörka sidan av kraften. Att han talar lika undergivet till både sitt livs kärlek och sin värsta fiende säger mycket.

Objektifierad och förringad av (nästan) alla auktoritetsfigurer

Om något är mer tragiskt att se än Anakins självförnekelse så är det hur hans omgivning, mer eller mindre medvetet, understryker den.

Objektifiering

Med objektifiering menar jag inte den konventionella sexuella betydelsen, utan den mer ordagranna. När Qui-Gon Jinn landar på Tatooine i film 1, Det mörka hotet, säger han bryskt att han inte är här för att befria slavar. Att han ändå friköper Anakin beror på hans potential. Hans jungfrufödsel och abnormala styrka i kraften gör honom till ett potentiellt supervapen för jediriddarna att vända mot sina fiender. Det är hans styrka som övertygar mästarna i jedirådet att erbjuda honom en plats i orden, och det är hans styrka som får Palpatine att försöka driva honom till den mörka sidan.

Även Anakins, enligt dennes utsago, de facto fadersfigur har en liknande utilitär syn på honom. Efter duellen på Mustafar i Mörkrets hämd, när Anakin ligger stympad på en lavabank, tar Obi-Wan Kenobi ut sin (rättfärdiga) vrede och smärta på honom. Det första han kommer på att skrika säger mycket:

Du var Den Utvalde! Du skulle förgöra sitherna, inte bli en av dem! Du skulle balansera kraften, inte lämna den i mörker!

Man kan knappast klandra Obi-Wan för det när han precis har sett sina vänner, allierade, och oskyldiga barn slaktas av pojken som han har gjort sitt bästa för att uppfostra i femton år, men vad säger han egentligen här? Att Anakin är ett misslyckande. Ett Öde, snarare än Anakins vilja, har bestämt att hans funktion var att förgöra den mörka sidan, och Anakin fungerade inte. Även när han tidigare i filmen försvarar Anakin inför de andra mästarna framhäver Obi-Wan att han är Den Utvalde, och att de borde lita på honom på grund av ödet.

I rättvisans namn fortsätter Obi-Wan på Mustafar med: "Du var min bror, Anakin! Jag älskade dig!" Jag tror inte att han medvetet objektifierade Anakin som det perfekta vapnet, men med tanke på Anakins ovan nämnda undergivenhet måste det ha verkat så. Att uppfylla profetian var hans mästares order, och han misslyckades.

Förringande

Auktoritetsfigurer gillar i regel inte Anakins idéer. Han blir ofta, av mer eller mindre goda skäl, uppläxad av Yoda och Mace Windu inför hela jedirådet. Varken de som medvetet utnyttjar Anakin, som Palpatine, eller de som anser sig vara hans vänner, som Obi-Wan, visar uppskattning för hans initiativ, med undantag för två personer som jag återkommer till senare.

Obi-Wan och Anakin, som vid tillfället är hans lärling, får i Klonernas attack uppgiften att skydda Padmé Amidala som har blivit utsatt för mordförsök. De diskuterar läget med henne, hennes ordinarie livvakt och en politisk allierad. Padmé säger att hon inte behöver beskydd utan svar; hon vill veta vem som är ute efter henne och varför. Obi-Wan förklarar att han och Anakin bara har i uppdrag att skydda henne, inte att undersöka något. En kärlekskrank Anakin lovar ambitiöst att de skall hitta vem som hotar henne, varpå Obi-Wan påminner honom om deras uppgift: att beskydda henne.

Anakin vidhåller att vilken livvakt som helst kan skydda en politiker, och att undersökning därför är en underförstådd anledning att ge uppdraget till jediriddare. Det är ett gott argument, men Obi-Wan svarar att de skall lyda rådets order och att Anakin skall följa Obi-Wans exempel. Han avslutar på ett sätt som är extra förnedrande med tanke på Anakins barndom som slav:

Du skall lära dig din plats, unga vän.

Palpatine är i början av sin relation till Anakin mån om att stötta honom och få honom att känna sig lyssnad på, men så snart han får Anakin i sitt våld är det slut med det. I Imperiet slår tillbaka ser man precis vilken ställning Darth Vader har när han knäböjer framför Palpatines hologram för att få order från honom. Det är en fysisk form av samma typ av förringande som har präglat hela Vaderkins liv.

Palpatine lyssnar förvisso på Vaders förslag att försöka omvända Luke till den mörka sidan istället för att eliminera honom (eftersom han inser att han kan ersätta Vader med Luke), men det är inte förrän han beordrar Vader att kidnappa honom som det blir deras plan.

Självbild som vapen

Oavsett namn och position verkar Vaderkin ha accepterat att han är, eller bör vara, ett vapen. Efter sin mors död i Klonernas attack, och den massaker som han utsatte hennes kidnappare och deras grannar (inklusive barnen) för, skyller Anakin sitt utbrott på Obi-Wan, som håller honom tillbaka och inte "låter" honom bli stark nog. Det är magstarkt att skylla ett oförlåtlig snedsteg på en man som var på en annan planet vid tillfället, men det jag vill understryka är vad Anakin faktiskt är ute efter.

Det kan framstå som att han i sin hybris vill kunna styra liv, död och galaxens framtid. På Mustafar vrålar han något osammanhängande om "mitt imperium", till Obi-Wans klentrogna shock. Men Vaderkin eftersträvar aldrig makt på det politiska planet. Han smider inga egna planer mot en politiker, Palpatine, förrän han har tillgång till sin son. Han erbjuder Padmé att hjälpa honom att störta kanslern för att styra galaxen tillsammans, på samma sätt som han senare erbjuder Luke detsamma. När de vägrar drar han sig tillbaka utan att skada Palpatine.

Vaderkin vill vara det starkaste vapnet för att besägra sina älskades fiender, och han vill vara den starkaste skölden som hans mor, fru, barn, vän och yngre syster kan gömma sig bakom. Han vill inte styra, utan vill välja vem som skall styra honom.

Självbild som beskyddare

Anakins bästa, mest hälsosamma relation är till Ahsoka Tano, en flicka som kastas på honom i början av klonkrigen. Jag skriver mer om deras relation i min tropstudie av mentorer. Hon skall vara Anakins lärling och närmaste underlydande i de militära rankerna. När shocken och irritationen över att behöva hantera en fjortonåring har lagt sig blir Anakin snabbt fäst vid henne.

Till skillnad från Obi-Wan visar han sin vänskap med henne öppet och uppmuntrar hennes idérikedom, och hon återgäldar det. Faktum är att Ahsoka är den enda i jediorden som inte behandlar Anakin som tickande bomb. Efter några månader tillsammans är de som bror och syster. Hur reagerar Anakin på att äntligen ha någon som både förstår hans situation (som lärling under väldigt svåra omständigheter och som barnsoldat), älskar honom och tar honom på fullt allvar? Jo, han försöker göra sig till en sköld.

Anakin letar efter Ahsoka i ruinerna av en fabrik, som hon förstörde med risk för sitt eget liv, längre och febrigare än vad andra jedimästare anser lämpligt. När Ahsoka blir kidnappad för nöjesjakt blir Anakin ifrån sig av oro, inte "bara" för att han saknar henne som person utan för att hennes död skulle vara ytterligare ett misslyckande efter att han inte kunde rädda sin mor. Som sjuttonåring blir Ahsoka utesluten ur orden och dömd till döden utan rättegång (sic!) för ett brott hon inte begick, och Anakin gör sitt allra yttersta, utan minsta stöd från resten av orden, för att bevisa hennes oskuld. När han äntligen hittar förövaren har Ahsoka, föga förvånande, tappat tron på orden och lämnar trots att hon erbjuds att dubbas till riddare.

Vid det laget har Obi-Wan fördärvat deras relation genom sina lögner och sin lojalitet till orden* och den sista som Anakin vet älskar honom och som, åtminstone ibland, tar hans åsikter och känslor på allvar, är hans fru, Padmé. När alla andra (ofta med rätta) klandrar Anakin för hans känslosamhet och explosiva (ibland mordiska) utbrott står Palpatine där med öppna armar och försäkrar honom om att hans känslor är hans styrka. Undra på att Anakin Faller för det!

*Obi-Wan är på sitt sätt en fenomenal karaktär och person, men för att analysera Anakin måste man se honom ur Anakins synvinkel.

Mina tankar

Hur stor sympati jag än har för Anakin Skywalker så kan man inte förneka att han är en destruktiv person. Innan han blir Darth Vader är det ingen som tvingar honom till massakrar, misshandel eller misantropi. Få fiktiva händelser har slagit så hårt för mig som Order 66 och även om det är fint att Luke leder Vaderkin tillbaka till den ljusa sidan så kan man inte gärna kräva att någon annan i berättelsen skall förlåta honom. Han är full av extrema motsägelser, och vad man än kan säga om George Lucas så lyckades han och Dave Filoni teckna ett exemplariskt personporträtt.

Vad som gör Anakin så fascinerande är hur han kan vara både så ömsint och så grym; så självuppoffrande och så hänsynslös. Han blir manipulerad under hela sitt liv och tvingad till lydnad även av dem han älskar mest (förutom sin fru och "syster"). Han kan inte se sig själv i en annan roll än som tjänare, vapen eller mänsklig sköld. Hans moraliska kompass är personorienterad snarare än idealistisk, vilket gör den skev. Men även denna bryts ner av hans omgivnings insisterande på att han inte kan, eller bör, tänka själv och att hans vilja inte spelar någon roll. Vem vet vad han tycker om Dödsstjärnans förintande av Alderaan i Ett nytt hopp? Det finns ingen kvar längre, inte ens Vader själv, som faktiskt bryr sig om hans åsikt.

Sammanfattningsvis kan man (bildligt talat) dissekera Vaderkin fram och tillbaka i oändlighet. Stjärnornas krig varierar mycket i kvalitet, men när dess författare verkligen fokuserar på en karaktär blir resultatet fantastiskt. Jag tror att varje berättare kan lära sig åtskilligt av att analysera dess karaktärer, händelser och relationer.