Skugghandlingen och dess funktioner

I snart sett alla berättelser finns en handling bakom kulisserna, som läsaren eller tittaren bara får glimtar av. Den kallar jag "skugghandling", och den kan ta sig många uttryck.

Slutet av resan

I en version av skugghandling får man bara se en konflikts klimax och upplösning.

Den först släppta trilogin av Stjärnornas krig, alltså avsnitt 4-6 kronologiskt sett (spoilervarning!), är slutet på Anakin Skywalkers/Darth Vaders liv, som jag analyserade i detta inlägg. Man ser honom återförenas med sin son, inse släktskapet, överväga sina lojaliteter och slutligen återvända till den ljusa sidan och besegra sin mästare.

Innan universumet utvecklades med avsnitt 1-3, och de myriader av serier, böcker och filmer som utforskar perioden mellan Anakins barndom och Dödsstjärnans fullbordande, låg hans äktenskap, faderskap, jediskap och vänskap med Obi-Wan Kenobi i skugga. Anakin Föll och blev Vader i vad tittaren förstår måste ha varit en fruktansvärt ögonblick i och med att hans barn skingrades, hans bästa vän blev hans svurna fiende och världsordningen förändrades. Men det dröjde länge innan Order 66 avslöjades för tittaren.

Denna sortens skugghandling är gynnsammast för en "b-handling", alltså en av de mindre dominerande konflikterna. Huvudkonflikten tenderar man att följa från början till slut eller ta "stickprov" ur, vilket jag kommer till härnäst.

Ögonblicksberättelser

Vissa berättelser utspelar sig under flera vändpunkter av en konflikt utan att skildra hela händelseförloppet. Det formatet är vanligast i noveller eller miniserier, där författaren vill berätta mer än vad utrymmet tillåter. Ett exempel är min mikronovell Från år till år. Jag tänkte ge en spoilervarning, men det tar ungefär en minut att läsa novellen och återvända hit så jag rekommenderar det istället!

Novellen utspelar sig under ett års tid och skildrar hur huvudpersonens liv förändras av hennes graviditet och unga moderskap. Istället för att skriva alla de omvälvande scenerna har jag gjort stickprov under resans gång, på samma sätt som man provsticker en sockerkaka för att se om den har stelnat.

Det första sticket är berättelsens katalysator; huvudpersonen blir med barn. I det andra sticket förstår hon vad som har hänt i och med att hon missar mensen. När hennes föräldrar inser graviditeten får hon inte längre bo hemma, och när barnet föds avsäger hennes pojkvän sig ansvaret. Den sista vändningen avslutar berättelsen genom att pojkvännen skriver "god jul". Resten av året ligger i skugga och läsaren får själv föreställa sig vad huvudpersonen har genomlidit och åstadkommit. Slutet är också ambiguöst, vilket leder mig till nästa skuggtyp.

Slutet som utlovar fortsättning

Många historier slutar med en antydan till hur huvudpersonernas liv kommer att gestalta sig när de har löst sina främsta konflikter. I Frances Hodgson Burnetts Den hemlighetsfulla trädgården - spoilervarning! - har Archibald Craven skämt bort men ignorerat sin sjuklige son Colins sedan sin frus död. Bokens huvudperson, Mary Lennox, är Cravens ingifta syskonbarn och flyttar in hos honom när hennes föräldrar dör. Hon får den först deprimerade, elake och själviske Colin att börja leva på riktigt. När han går utomhus och äter ordentligt återfår han långsamt sina krafter.

Colins far, som är bortrest under större delen av romanens gång, får höra att hans son inte är sig lik och återvänder hem. Även om de knappt har träffats under hela romanen slutar den med att deras tjänstefolk ser dem gå sida vid sida och tala med varandra. Colins vänskap med Mary bereder väg för kärlek till hans far, och Den hemlighetsfulla trädgården kastar en skugga i form av deras framtid.

Epilogen som kittlar fantasin

Vissa berättelser erbjuder ett sista stickprov efter den huvudsakliga konfliktens upplösning. En epilog hoppar ofta långt fram i tiden. Som så ofta tänker jag använda Hungerspelen som exempel. Spoilervarning!

Efter inbördeskrigets slut berättar Katniss hur "det tog fem, tio, femton år" innan Peeta lyckades övertyga henne om att ha de barn som hon nu ser leka på ängen. Det äldsta barnet är gammalt nog att ha börjat gå i skolan och känner därför till hungerspelen, och Katniss funderar på hur hon skall förklara sin och Peetas roll i kriget. Hon inser att hon kommer att behöva förklara varför hon än idag drömmer mardrömmar och varför de aldrig kommer att försvinna.

Mycket av Panems återuppbyggnad och av Katniss personliga utveckling ligger i skugga. På knappt två sidor får man en god bild av vad hon har gjort och vilken typ av fru och förälder hon har blivit även om man inte ser vägen dit. Att de gamla arenorna har "jämnats med marken" och att man undervisar om kriget i skolorna visar att politiken utvecklades i en bättre riktning, men mycket förblir osagt.

Parallell handling

En handling som utspelar sig under berättelsens gång men överskuggas av det som läsaren eller tittaren visas är en självklarhet i vissa genrer. Nästan varje spännings-, mysterie- eller deckarroman har en parallell handling som genomförs av skurkarna eller antagonisterna. I deckare följer vi ofta utredaren, men vi får skymta förbrytaren då och då. Varenda gång något nytt brott har begåtts och varenda gång en ledtråd avslöjas möter skugghandlingen den faktiska handlingen.

Även i reseberättelser finns ofta en parallell. När huvudpersonen återvänder från sin resa har ofta mycket hänt i deras hemort. Ibland påverkar det inte huvudkonflikten på ett märkbart sett, men ibland har det drastiska konsekvenser.

För att återvända till Stjärnornas krig så får man i episod 1, Det mörka hotet, se Shmi Skywalker som slavinna. I episod 2, Klonernas attack (spoilervarning), återvänder en nästan vuxen Anakin till Tatooine. In hans frånvaro blev Shmi frigiven och gifte sig med en fri man. Sedan blev hon kidnappad och torterad och där faller hennes skugga över sonens berättelse i och med att han kommer för sent för att rädda henne.

En ovanligare typ av parallellhandling som jag vill belysa är det som händer mellan raderna utan att huvudpersonen är i stånd att berätta det. I den fantastiska boken Berg har inga rötter (spoilervarning!), som jag recenserar i detta inlägg, tappar huvudpersonen Lasse sakta men säkert greppet om verkligheten när han får alzheimers. Han tror att ryssarna är efter honom och han tror att han träffar en ny medlem av hemtjänsten även om de känner varandra sedan tidigare. Han känner inte ens igen sina egna söner.

För läsaren är det uppenbart att det Lasse tolkar som en rysk konspiration bara innebär att han blir inlagd på hem för att han inte längre förmår ta hand om sig själv. Vad han tror är ett äventyr förstår läsaren som hans långsamma död. Det finns en handling i den fiktiva verkligheten och en annan handling i berättarens ögon.

Sammanfattning

Skugghandlingen är ett viktigt verktyg för att fördjupa berättelsen och engagera läsaren. Den är skriven mellan raderna tills den framträder i klartext och den erbjuder läsaren att själv fylla i luckorna och tänka mer på berättelsen. De flesta berättelser har minst en typ av skugghandling. Jag skulle rekommendera att du väljer en berättelse som redan har fått dig att fundera mycket och försöker identifiera alla skugghandlingarna. Det skulle inte förvåna mig om det är just skuggorna som gjorde dig så intresserad från första början!

Med det sagt: lycka till med vad du än skriver, och så ses vi på tisdag!