Redigera som om du vore din egen vän

Som jag har nämnt i ett par inlägg håller jag på att omarbeta början av Projekt UFO. Jag har också redigerat några noveller som jag tänker skicka till novelltävlingar. Det har fått mig att tänka på hur jag skriver anteckningar till mig själv och vilken ton jag använder när jag skriver eller talar om mina pågående projekt.

Jag tror inte att jag är ensam om att tala på ett avfärdande eller förlöjligande sätt om mina berättelser. Många författare verkar göra det för att inte framstå som för högfärdiga, eller för att de verkligen har dåligt förtroende för sig själva som konstnärer. När jag lämnar kommentarer till mig själv kan de se ut såhär: "Skriv om!! INGEN pratar på det viset" eller: "Herregud, vad tänkte jag här? Inte ens jag fattar var de befinner sig". I sig verkar de kommentarerna kanske inte särskilt anmärkningsvärda, men jag har insett att jag är benägen att skriva på det spydiga sättet när jag planerar min egna redigering. Om jag däremot testläser för någon annan skriver jag på ett mer omtänksamt och pedagogiskt sätt, förklarar varför jag tycker att en viss aspekt av texten inte fungerar så bra och försöker påpeka vad författaren har gjort bra.

Detta gör jag av två anledningar; dels för att det är mer hjälpsamt för författaren än ren sarkasm och dels för att det är ganska elakt och småsint att klanka ner på en författarvän på det sättet. Så häromveckan ställde jag mig frågan: varför är jag så mycket hårdare mot mig själv? Svaret var enkelt: för att jag blir besviken på mig själv när jag inser att något inte funkar lika bra som jag hade tänkt mig eller när jag har gjort ett misstag.

Men poängen med redigering är inte att straffa den eländiga själ som dristade sig till att begå ett misstag. Poängen är att hjälpa författaren att förbättra sin text, oavsett om författaren är man själv, en vän eller en främling. Den bästa feedbacken är alltså den som hjälper författaren utan att döda motivationen. Men om man hela tiden är spydig och nedlåtande mot författaren ökar sannolikheten att ifrågavarande blir nedstämd, arg eller rentav tappar förtroendet för sig själv och sitt verk. Det är kontraproduktivt och väldigt hårdhjärtat.

Därför har jag nu satt mig före att redigera som om jag vore min egen vän snarare än en kinkig kritiker. Jag skriver kommentarer till mig själv som påpekar problemen som jag kan identifiera med min text utan att förolämpa texten eller mig själv, och jag lägger också märke till när jag har gjort någonting rätt. Det är den responsen jag skulle vilja få från betaläsare eller kritikpartner och därför är det den respons jag skall försöka ge de författare som jag hjälper med redigering - även om den författaren är jag själv. Jag rekommenderar att du, om du är benägen att vara hård och elak i din självkritik, gör samma ansats.

Och med det sagt: lycka till med vad du än skriver eller redigerar, och så ses vi på tisdag!