Nyckelrepliker #2

26.03.2021

I förra veckans skrivtips beskrev jag vad en nyckelreplik är och analyserade två mycket effektiva repliker från två av mina favoritberättelser. Det kan vara bra att läsa det inlägget före detta, för här kommer jag att ge råd för hur man kan ge sina egna karaktärer "nyckelrepliker".

Jag vill påpeka att eftersom det här skrivtipset är en del av skrivprocessen, och det finns lika många processer som det finns författare. Om du vet att du personligen gillar att planera din dialog replik för replik - gör det för all del! Men såvitt jag kan avgöra fungerar många som jag, som inte bör försöka göra allting på en gång i det första utkastet, utan arbetar mer effektivt om jag tillåter mig själv att koppla av i första utkastet och sedan finputsa prosan och dialogen i andra eller tredje utkastet. Mina råd i detta inlägg utgår därför från att du redan har skrivit ett första utkast och nu vill förbättra dialogen.

Vem talar?

För att kunna avslöja något om en person måste du ha ett gott begrepp om vem han eller hon är. Låt oss återvända till bloggens stjärna Anna (som bland annat har uppträtt här och här). Vi vet en del viktiga saker om henne, till exempel att hon avskyr sitt vanliga, ooriginella namn (vilket avslöjar en vilja att stå ut i mängden) och att det leder till konflikt med hennes far, eftersom han gav henne namnet efter sin egen mor.

I en scen som jag beskrev i inlägget om mellanmänsklig konflikt börjar far och dotter bråka, och Anna säger att hon skulle vilja ha ett mer spännande, uppseendeväckande namn i stil med Beatrice. Bland annat tänker hon att det skulle skydda henne från mobbning och göra henne mer intressant för pojken hon har blivit kär i. Om hon var helt ensam kanske hon skulle sparka mot väggen och utbrista:

"Anna är så gammaldags och tråkigt! Jag hatar det! Och alla andra hatar mig för det och Oskar tycker att jag är ointressant! Och vem bryr sig om att farmor hette det? Jag är inte hon!"

Detta är en ganska lång drapa, fylld med utropstecken, och inte mycket till nyckelreplik. Men jag lämnade några guldkorn i sanden, som kommer att bli viktiga senare: a) en känsla av orättvisa eftersom hon inte är sin farmor; b) intrycket att hennes namn är ansvarigt för elaka kommentarer och c) att det gör henne till en mindre intressant person för sitt kärleksintresse Oskar.

Förvisso redigerade jag bort en och annan svordom, men repliken har fortfarande prägel av det man skriker när ingen hör (eller det man skriver i ett första utkast). I det här fallet är meningen dock att hennes far skall höra vad hon har att säga och att en läsare skall läsa dialogen.

Vem lyssnar?

Precis som jag skrev i inlägget om mellanmänsklig konflikt är Annas relation till sin far ansträngd av två orsaker. För det första är hennes far misstänksam mot hennes vänner och tycker att de gör henne olycklig, medan Anna själv irriteras av hans beskydd och anser sig vara gammal nog att sköta sig själv. För det andra har namnet Anna blivit en symbol för å ena sidan farmodern och det liv som fadern förknippar med henne, och å andra sidan Annas dåliga självförtroende. Båda karaktärerna är medvetna om hur den andra ser på båda dessa konflikter, och genom familjebandet älskar de varandra i grund och botten.

Det innebär att Anna hamnar i en emotionell rävsax; hon vill inte såra sin far men vill samtidigt göra sin röst hörd och få honom att inse att hon varken är ett spädbarn eller hans mor, utan en egen självständig människa. Det kan modifiera det spontana utbrott jag beskrev ovan till något i den här stilen:

"Alla mobbar mig för att jag heter Anna men du bara tjatar om farmor hela tiden! Och jag försöker få Oskar att lägga märke till mig men det enda som händer är att han ser hur alla skrattar åt mig!"

Lägg märke till att både orättvisan (du bara tjatar om farmor), skuldbeläggandet av namnet (alla mobbar mig) och det låga självförtroendet (jag försöker få Oskar att lägga märke till mig) fortfarande är kvar.

Mediet formar budskapet

Detta skall vara en replik i ett skönlitterärt verk, vilket innebär att man som författare måste tänka på flera saker samtidigt. Man bör hushålla med orden (i synnerhet för att få till en kort, slagkraftig nyckelreplik) samtidigt som budskapet skall gå fram. När det gäller dialog är det dessutom viktigt att den verkar trovärdig. Detta är min redigerade, bantade version av den ursprungliga repliken:

"Linn mobbar mig och Oskar skrattar åt mig, men det enda du tänker på är farmor!"

Förklaring och slutsats

Jag ändrade att "alla" skrattar åt Anna till att det är Oskar som gör det, eftersom det är hans reaktion som sårar henne mest. I inlägget om mellanmänsklig konflikt tänkte Anna mycket på sin bästa vän Ida, men när jag jobbade med Annas inställning till sitt namn insåg jag att Ida inte var speciellt viktig i sammanhanget. Därutöver specificerade jag att det var Linn, snarare än "alla" som mobbade henne, av två anledningar; dels att alla är ett väldigt vagt ord och dels att Linn var den som hade varit elak just denna dag och därmed var mer aktuell.

Denna mening fungerar som en nyckelreplik eftersom den i få ord sammanfattar Annas relation till sin far och hennes skam över hur hon blir utskämd inför sitt kärleksintresse Oskar. Sedd i sitt sammanhang illustrerar den också hur hon skyller alla sina problem på sitt namn. Jag valde att inte nämna hennes namn i denna replik eftersom det gjorde den snyggare och eftersom sammanhanget i scenen och i hela historien gör det uppenbart vad Anna talar om.