Mellanmänsklig konflikt

15.01.2021

Detta är det fjärde inlägget i min serie om de olika typerna av skönlitterär konflikt (de andra kan ni läsa här, här och här). Den mellanmänskliga konflikten är ganska självförklarande: den handlar om de konflikterna som uppstår mellan olika karaktärer i berättelsen. Konflikter uppstår mellan karaktärer när deras mål eller värderingar inte stämmer överens. I detta inlägg kommer jag att ta vår gamla vän Anna som exempel (hon har tidigare uppträtt här, här och här).

Anna gillar inte sitt väldigt vanliga namn. Detta kan mycket väl leda till konflikt med de personer som gav henne det namnet - hennes föräldrar. Låt oss säga att hon fick sitt namn efter sin farmor, som dog långt innan hon föddes. För Anna representerar farmodern de förlegade generationerna som uppfostrade hennes far till att försöka skydda henne från alla jämnåriga killar och oroa sig för hur länge hon är ute med sina tjejkompisar. Därför ogillar hon den här länken till vad hon anser vara en fotboja runt hennes sociala liv.

Fadern ser istället sin mor som en beskyddande idol, som han hade en mycket nära relation till när hon levde, och han blir upprörd när hans dotter inte vill ha hennes namn. Att hennes dotter heter Anna innebär ju att hon håller farmoderns minne vid liv.

Konflikt på scen-/kapitelnivå

Detta exempel är den typen av "mini-klimax" som jag nämnde i mitt inlägg om de tre akternas struktur. Låt oss säga att Anna har blivit retad av den där klasskamraten som har haft något emot henne sedan första dagen (vi har alla haft en sådan någon gång i vårt liv), och kommer hem upprörd, med blodsprängda ögon.

Detta är hur Anna tänker just då: Varför gav pappa mig det här korkade namnet. Nu har Linn* varit på mig igen och ALLA hörde henne, till och med Oskar. Och han såg ut som om han ville skratta åt mig! Nu kommer han aldrig att gå på dejt med mig bara för att jag heter Anna. Och Ida bara satt där och sa ingenting...

*Inget illa menat mot folk som heter Linn! Det är bara ett exempel, precis som Anna.

Hennes pappa ser henne på väg mot sitt rum och stoppar henne. Han tänker såhär: Nu är hon ledsen igen. Det har varit såhär ända sedan hon började högstadiet. Om hon fortsätter hänga med de där tjejerna kommer hon väl snart att behöva antidepressiver.

Anna, som är upptagen av att inte vilja heta Anna, vill inte ha hjälp från mannen som gav henne det namnet, så när han frågar vad som har hänt fräser hon något avvisande och stänger in sig i sitt rum. Han lyckas dock lirka ur henne vad som har hänt och försöker trösta henne. Han säger att mobbare kommer att mobba oavsett vad han gör och att hon inte skall skämmas för vad hon heter.

Då svarar Anna att hon har blivit mobbad för det namnet sedan dagis och att det redan finns jättemånga människor som heter så. Hon vill byta till ett ovanligt och häftigt namn, till exempel Beatrice. Hennes farmor föddes ju på fyrtiotalet, och det var ju inte coolt. Då tappar hennes far tålamodet och säger att hans mor dog i cancer och var den bästa människan han någonsin har träffat. Anna borde vara stolt över att ha hennes namn och inte vilja kasta bort det för att någon klasskamrat är dryg.

När hennes pappa klampar ut ur rummet tänker han detta: Vilken idiot den tjejen kan vara. Kommer hon inte ihåg när hon blev mobbad för att hon hade en grön ryggsäck? Tänk om mamma hade fått höra det här. Beatrice... som om inte folk skulle vara elaka om det namnet! Eller så skulle det vara hennes hår nästa gång, eller hur kort hon är. Dumskalle.

Anna däremot tänker: Å nej. Nu gjorde jag det igen. Varför skrek jag om farmor? Nu kommer både Oskar och Ida och pappa att hata mig. Men han vill aldrig lyssna på mig! Fattar han inte att alla heter Anna? Det är såååå ointressant.

Övergripande konflikt i boken

Eftersom varje huvudperson som inte är Robinson Kruse sannolikt kommer att ha flera relationer med olika människor så är det osannolikt att det bara finns en övergripande mellanmänsklig konflikt i boken, men låt oss ta de två av Annas relationer som jag hittills har behandlat på den här bloggen: hennes relation till sin far och hennes relation till sin bästa vän (låt oss säga att det är ovan nämnda Ida).

Far - dotter

Konflikten som jag nämnde här är ganska klassisk för unga kvinnors relation till sin far. Fadern är beskyddande och gillar inte att dottern utsätter sig själv för potentiella risker. Anna å sin sida vill, som många tonåringar, pröva sina vingar och ta risker. Den här typen av konflikt tenderar inte att bli särskilt allvarlig, vare sig i verkligheten eller i litteraturen, just eftersom den är något man förväntar sig och eftersom den härstammar från familjär omtanke och tonårstrots. I det här fallet har vi farmoderns minne som komplicerar bilden något, men som jag påpekade tidigare är farmodern en slags förlängning av fadern.

Anna - Ida

Denna konflikt är på sätt och vis allvarligare, eftersom vänskap, till skillnad från familjerelationer, inte har lika tydliga oskrivna regler. Det vi än så länge vet om Annas och Idas relation är att Anna försöker "rädda" Ida från hennes otrogne pojkvän, på ett sätt som påminner starkt om hur Annas far försöker skydda henne från att hamna i dåliga relationer. Idas anledning att ogilla det är däremot lite olik Annas anledning att ogilla faderns beskydd. Ida vill inte tro att hennes pojkvän är otrogen för att det skadar hennes självbild och skulle leda till en smärtsam dumpning och tillitsproblem i framtida relationer.

Tematisk konflikt

Det är svårt att göra något så konkret som två (eller flera!) människors olika mål till något så abstrakt som ett tema, men i fallet med boken om Anna är det tydligt att både hennes relation till fadern och hennes relation till Ida handlar om beskydd. Dels om hur viktigt det är, dels om hur förödande det kan vara för en relation om beskyddet övergår i övervakning, och dels om hur svårt det kan vara att acceptera att en utomstående ibland har en bättre bild av läget än man själv har. Det finns naturligtvis också "mindre" teman (som bara uppstår en av konflikterna) i form av arv och frihet. Men detta inlägg är redan riktigt långt, och jag vill inte bli alldeles för abstrakt och pretentiös, så vi nöjer oss med detta.

Sammanfattning

Det är viktigt att komma ihåg att den mellanmänskliga konflikten grundar sig i mål, utgångspunkter och värderingar. Det var detta jag försökte illustrera genom att visa vad Anna och hennes far tänker före och efter sitt samtal. Som författare bör man alltid tänka på vad de olika karaktärerna vill. Kan två få sin vilja igenom samtidigt? Eller måste en vinna och en förlora? Om målen är kompatibla, inser karaktärerna då det själva?