Motsättningar ger djup

Tror du att en enfaldig, feg adelsman skulle riskera liv och lem för att rädda folk i ett fientligt land undan en revolution? Förväntar du dig att en ängslig, bortskämd, egoistisk kvinna kommer att bortse från sina fördomar och rädslor för att rädda en vän undan ett folkmord? Skulle en man som själv hyser politiskt inkorrekta tankar som han skulle kunna dömas för skapa ett sanningsserum? Kommer en flicka som flyr ur en brinnande stad till sitt plundrade hem och axlar ansvaret att för rädda sin familj undan kriget att vara den första som gör affärer med de forna fienderna?

De uppenbara svaren på samtliga frågor är nej. Det är inte svaret som man får av Röda nejlikan, Matador, Kallocain, eller Borta med vinden. Det är en av anledningarna till att dessa berättelser är intressanta och tillfredsställande. Spoilervarning för alla fyra!

Varför är motsättningar komplexa?

Två eller flera aspekter av en karaktär, händelse, fiktiv värld eller tematiskt budskap som vid en första anblick är ömsesidigt uteslutande tvingar läsaren eller tittaren att tänka till. Det krävs mer förklaring och utveckling, vilket innebär att man måste gräva ett djupare hål för att se vad som göms i jorden. En läsare eller tittare vill räta ut frågetecken. Synbara motsättningar som du som författare presenterar och sedan förklarar för din läsare väcker intresse och tillfredsställelse.

Givetvis måste detta göras på ett sammanhängande vis. Motsättningar som inte leder till insikter leder till förvirring och frustration. Därför kommer jag att visa exempel på välstrukturerade motsättningar i detta inlägg. Jag kommer att fokusera på karaktärsmotsättningar, men liknande principer kan appliceras på världsbygge, tema, relationer, etcetera.

3 typer av motsättningar

Jag har identifierat tre typer av motsättningar: dolda egenskaper/dold identitet, utveckling av egenskaper, inbördes konkurrens mellan olika drivkrafter eller egenskaper, eller en egenskap eller värdering som tar sig olika uttryck beroende på hur omvärlden förändras.

Typ 1: dold identitet - Röda nejlikan

Sir Percival Blakeley, även känd som Percy, är inte en imponerande man. Han förefaller enfaldig och ytlig under stora delar av romanen. Till och med hans fru, fransyskan Marguerite St. Just, föraktar honom för hans flamboyanta livsstil och vissa tidigare konflikter. Varken hon eller jag, när jag först läste boken, tänker sig att han har någonting att göra med den hemliga organisationen röda nejlikan; tjugo män som tar sig in i Frankrike för att rädda adeln undan revolutionärerna. (I och för sig var jag i 10-årsåldern när jag först läste boken, men ändå.)

Under berättelsens gång får man se hur Percy ändrar personlighet när hans fru inte är i närheten, och i sinom tid inser såväl läsaren som Marguerite att han leder den röda nejlikan. Det är Percy, den extravaganta tönten, som sätter sitt liv på spel för sin frus landsmän.

Att upprätthålla en persona, framförallt en som framställer en i dålig dager, även inför sin fru är mycket svårt. Det är uppenbart att det har varit både intellektuellt och emotionellt utmanande för Percy. Han värdesätter andras liv högre än sitt egna. Han är beredd att utstå sin frus ogillande för andras välbefinnande och för hennes egna säkerhet. Som läsare hade jag två omedelbara tankar om detta. Den första var beundran för hans uppoffringar. Den andra var: "hur lyckades han?"

Jag vill inte fördärva alla avslöjandena, så jag råder dig istället att läsa Röda nejlikan om du inte har gjort det än. Den är en klassiker av en anledning!

Typ 2: utveckling av egenskaper - Matador

Det här är egentligen ett uttryck för positiv karaktärsutveckling, vilket är en grundsten i många berättelser. Maude Varnaes är den lilla byn Korsbaeks bankirs överkänsliga, privilegierade och egocentriska fru. I de första avsnitten av denna fantastiska danska serie bryr Maude sig inte om hur mycket alla andra måste offra för henne.

Vill hennes dotter ha en hund? Sade hennes make att det var okej? Skulle dottern ta hand om hunden på egen hand? Nej, så kan vi inte ha det. Och varför skulle Maudes ogifta syster ha en anledning att göra något annat än att passa upp på Maude och hennes barn? Om det är Maudes känslor som såras måste alla andra kasta sig över henne och ta hand om henne, för hon är såklart huvudpersonen i allas liv.

Men Maude utmanas. En nykomling i Korsbaek öppnar en klädaffär som hotar en familjeväns verksamhet. Denna nykomling, Mads Skjern, drar sedan in sin bror i byn, som öppnar en bank som framgångsrikt börjar konkurrera med Hans-Christian, Maudes make. Livsstilen som Maude växte upp med blir impopulär och mindre hållbar i takt med arbetarrörelsens framgångar. Som om inte det vore nog bryter andra världskriget ut. Maudes barn växer upp och ifrån henne. Tyskland invaderar, och det leder till ett av de bästa avsnitten i Matador.

Hans-Christians högra hand i banken heter Herr Stein, och han är jude. I upptakten till förintelsen utsätts banken för vandalism, och Steins grannfru kommer med några av hans tillhörigheter och berättar att hans lägenhet har rannsakats.

Samtidigt gifter sig Mads Skjerns dotter Ellen. Maudes äldste son Ulric var länge kär i Ellen men de tvingades isär tack vare familjernas inbördes rivalitet. Ulric kommer hem i förtid från bröllopet och säger äntligen det som alla har tänkt:

"Du har aldrig brytt dig om någon annan än dig själv."

Och så stormar han iväg. Maude sitter ensam tills det ringer på dörren. Herr Stein har kommit på besök för att meddela Hans-Christian att han ska försöka fly till Sverige. Maude bjuder honom på mat och tillsammans diskuterar de tänkbara flyktplaner. Till sist inser de att grishandlaren, som är Skjerns svärfar och därför en av De Onda™, verkar ha kontakter. Maude erbjuder sig att köra Stein till hans gård eftersom Stein saknar körkort.

Planen lyckas, och Maude återvänder i säkerhet till allmän förvåning. Att jag presenterar denna utveckling som en motsättning är att Maude inte "bara" behöver anpassa sitt tillvägagångssätt eller korrigera vissa missuppfattningar om sig själv eller sin omvärld, utan hon måste ändra sig i grunden. Visst var hon aldrig en grym person, men som hennes son påpekar har hon aldrig varit särskilt snäll.

Kvinnan man ser i första avsnittet hade aldrig ens velat gå över tröskeln till grishandlarens hem, och hon hade inte vågat lyfta ett finger gentemot ockupationsmakten. Matador ger oss inte "Maude Varnaes basic" och "Maude Varnaes premium". Istället byts yngre Maude sakta men säkert ut mot en ny kvinna som en larv mot en fjäril.

Typ 3: inbördes konkurrens mellan olika drivkrafter/egenskaper - Kallocain

Ah, Kallocain; en av de stora svenska dystopierna. I Karin Boyes nedslående framtidsvision av Sverige bor en kemist vid namn Leo Kall. Han utvecklar ett serum som får drickaren att säga sina tankar rakt ut utan filter, vilket gör det i stort sett omöjligt att ljuga under förhör. När han marknadsför sin uppfinning till den förtryckande statsmakten som ett sätt att hitta de främsta inre hoten (alltså de intellektuellt illojala medborgarna) vill han inte bara främja sin egna karriär. Han vill också sätta dit sin chef och andra människor som han ogillar för deras alltför liberala och "egensinniga" åsikter.

Likt Frankenstein blir Leo mer och mer rädd för sitt eget monster allteftersom tiden går. Hans tankar är nämligen inte perfekt statslojala. Leo önskar att han kunde tillbringa mer tid med sina barn i detta samhälle som tar barn från sina hem i ung ålder för att skola dem. Han avundas också bland andra sin chef för dennes förmåga att uppskatta världens skönhet. Leo är inte en perfekt undersåte och inser att kallocain, serumet som han uppkallade efter sig själv, kan skada honom om någon ger honom det och ställer rätt frågor.

Motsättningen mellan statslojaliteten och makthungern å ena sidan och lojaliteten till familjen och missnöjet med samhället å andra sidan är den främsta inre konflikten i Kallocain. Den får Leo att både älska och hata sin egen skapelse.

Typ 4: en egenskap som krockar med omvärlden på olika sätt - Borta med vinden

Scarlett O'Hara är en av de mest komplexa, moraliskt invecklade, intressanta och välskrivna huvudpersonerna som jag någonsin har stött på. Man skulle kunna skriva doktorsavhandlingar om hennes motsägelsefulla men ändå trovärdiga personlighet. Hon är både feg och modig, jordnära och verklighetsfrånvänd, självuppoffrande och egoistisk. I detta fall kommer jag att fokusera på ett av hennes, enligt sin omgivning, mest kontroversiella beslut.

Scarlett växer upp i delstaten Georgia som äldsta dottern till en rik irisk immigrant och plantageägare. Nästan alla män i hennes umgängeskrets drar ut i amerikanska inbördeskriget på sydstaternas sida. Av diverse skäl flyttar Scarlett från familjens gård till delstatens huvudstad, Atlanta. När staden belägras av den nordamerikanska armén flyr hon tillbaka hem till en plundrad gård där bara ett par forna slavar och hennes yngre systrar är kvar. Hennes mor har dött och hennes far har blivit galen av sorg.

Artonåriga Scarlett svär att hon och hennes familj aldrig mer skall svälta, och från och med det axlar hon bördan som det innebär att försörja hela sin släkt, dess tjänare och diverse vänner som lyckas överleva kriget. Förutom död och militär förlust måste hon slåss mot skenande skattesatser, plundring, förlust av status och en misogyn samtid. Hon drar igång bomullsodlingen igen och gifter sig till ett pappersbruk. Hennes bäst betalande kunder är nordamerikanska immigranter eller f.d. soldater, som återuppbygger staden, så naturligtvis riktar hon in sig på dem. Scarletts släkt blir förfärad.

"Du driver affär med samma människor som rånade oss och plågade oss och lät oss svälta!"

Detta utbrister Melanie, Scarletts kusin och främsta förespråkare. Resten av hennes omgivning är än mer upprörd. Vad de missar är att Scarlett inte hyste något ideologiskt agg mot nordstatarna. De var hennes fiender när de förstörde hennes hem, men hennes vänner när de betalar henne så att hon kan återuppbygga det. Respekterar hon det nya styret? Nej, men Scarlett respektar inte någon eller något särskilt mycket.

Hon är en överlevare. Självbevarelsedrift är vad som får henne att fatta till synes motstridiga beslut. Oavsett vilket täppa världen erbjuder henne vill hon vara herren på den.

Sammanfattning

Jag hoppas att denna analys kan vara till nytta för dig som försöker fördjupa dina egna karaktärer. När jag började lägga märke till dessa typer av motsättningar gick det upp ett ljus för mig, och jag har börjat leta efter möjligheter till komplexa motsättningar i mina egna berättelser. 

Om du inte har läst eller är intresserad av att läsa eller se just de berättelser som jag har analyserat i detta inlägg rekommenderar jag att du ta dig en funderare nästa gång du läser ett kapitel av en bok som du verkligen gillar, eller ser ett avsnitt av din favoritserie. Kan du upptäcka liknande motsättningar i den berättelsen? Finns det en person eller relation som ofta överraskar dig? Fundera på hur andra författare lyckas få dig intresserad av en berättelse, så kan du själv bli bättre på att intressera andra.

Och med det sagt: lycka till med vad du än skriver, och så ses vi på tisdag!