2024: ett år i planeringens och redigeringens tecken

År 2024 var ett bra år för mig personligen, om än ett långsamt år för mig som författare. Det har kännetecknats av redigering, omarbetning och förberedning mer än av nytt material. I detta inlägg skall jag blicka tillbaka, för att sedan blicka framåt i nästa veckas inlägg.

Mina frustrerande krockar med tävlingar

Jag var väldigt nära att delta i tre novelltävlingar i år. En av dem skrev jag ett nytt verk för, men jag hann inte bli klar med redigeringarna i tid. För de båda andra redigerade jag noveller som jag har skrivit tidigare. De blev betydligt bättre och jag lärde mig mycket av det arbetet, men av olika anledningar blev inte heller de novellerna klara i tid.

En av de novellerna var Bröder emellan, som jag har nämnt tidigare på bloggen. Den handlar om en invecklad och minst sagt ohälsosam relation mellan två bröder (överraskande nog), och den var svår att få ihop i slutändan. Jag misstänker att jag kommer att behöva återvända till den för åtminstone en till grundlig bearbetning innan jag är nöjd med den. Bröder emellan handlar om två samtidigt känslosamma och kallsinniga män med en ovanlig relation. Det är inte ett enkelt projekt, men det är vad som gör det tillfredsställande att arbeta med! Jag är stolt över hur långt jag har kommit med novellen och ser fram emot vart jag kan ta den i framtiden.

Den andra av de nyredigerade novellerna var en sci-fi-novell, vars titel jag inte är helt säker på, som jag ursprungligen skrev 2020. Det var det året som jag började ta mitt författarskap på allvar, och mycket av det jag skrev då led av växtverk. Sci-fi-novellen handlar om en cyborg med en dysfunktionell protes, och det var tydligt när jag läste igenom 2020 års version att jag hade en god idé men en sämre förmåga att iscensätta den.

Den redigerade versionen är mycket annorlunda, mer sammanhängande och enligt mig mer intressant. Jag tror att vad som gjorde den otillfredsställande och som hindrade mig från att skicka in den till tävlingen ifråga var att den behöver vara längre än vad tävlingen tillät. Förutom cyborgska problem handlar den nämligen också om vinklad journalistik, och om huvudpersonens förhållande till sin mor. Det är så många trådar att fläta ihop att den kräver mer tid och troligen omkring 1000 ord till innan den kan nå sin fulla potential.

(I stort sett) färdiga projekt

I slutet av 2023 började jag skriva en novell vars titel jag tänker vänta med att dela med mig av eftersom jag kanske kommer att ändra den. Den handlar om en kvinna som på goda grunder gör slut med sin pojkvän och inser att hon inte har vårdat sina andra relationer. Jag skrev färdigt denna novell 2024 och redigerade den i två omfattande omgångar. Efter ett par språkliga kamningar till tror jag att den är färdig.

Den korta novell som jag nämnde att jag skrev för en tävling men inte blev klar med handlar om ett ungt par som lever i dagens samhälle, med dess bostadsmarknad, arbetsmarknad och ekonomi. Jag skildrar ett år i deras liv när de måste förhålla sig till att deras idéer om utbildning och karriär inte klarar av mötet med verkligheten.

Den är avsedd som ett panorama över min generations upplevelser i en väldigt ansträngd tid. Jag vill inte skriva den som om den vore självömkande, för jag har det på det hela taget bra. Istället vill jag skildra vanliga upplevelser och vilken effekt de kan ha.

Jag skrev den i ett för mig nytt format och med målet att hålla den väldigt kort. Den skulle må bra av att redigeras nu när jag har låtit den vila ett tag, men ett ordentligt första utkast är klart. Även dess titel är oklar.

Sedan finns det vissa saker som jag räknar som klara även om de inte är en färdig berättelse. Min fantasyvärld som jag har nämnt vid flera tillfällen har nu ett praktiskt tagit färdigutvecklat magisystem. Dess regler är ganska enkla, men förra året lyckades jag sätta dess gränser och bestämma nästan allt som det skall möjliggöra. Jag har ett par beslut till kvar att fatta, men jag ser min fantasyvärlds magiska grund som lagd.

Påbörjade projekt

Apropå min fantasyvärld så påbörjade jag inte mindre än tre noveller i dess universum. Alla dessa behövde jag vid olika tillfällen lägga på is av diverse anledningar. Ofta stötte jag på frågetecken i världsbygget som jag måste räta ut innan jag kan fortsätta med berättelsen. Ibland fick jag för lite tid på grund av vad som annars inträffade i mitt liv, och en gång prioriterade jag att bli klar med en av de noveller som jag tänkte skicka till en tävling.

Att de är lagda på is innebär inte att jag har övergett dessa noveller. Jag tänker återvända till dem och skriva färdigt dem i sinom tid, förhoppningsvis redan under 2025. Mer därom senare.

Jag påbörjade också planeringen av flera projekt, däribland några romanidéer för samma fantasyvärld och potentiella grunder till en framtida novellsamling. Många av mina noveller berör liknande teman och personligheter, och ju fler jag skriver, desto mer sannolikt känns det att några av dem skulle kunna ingå i en novellsamling där de bygger på varandra. Detta är inte ett mål, utan en potentiell framtida samlingsplats för många av mina tidigare och nuvarande projekt.

Vad jag har lärt mig

År 2024 insåg jag att jag har en magkänsla som jag måste lyssna på. Många av mina noveller har tagit ett tag att färdigställa eftersom jag måste hitta poängen med dem. Med det menar jag inte deras budskap, utan vad de framförallt förmedlar. I Mina bästa minnen är poängen att det bästa som Nils kan göra för sin mormor är att minnas henne och njuta av sitt liv som hon alltid ville att han skulle. Poängen med Sista kvällen i Sverige är att man när man flyttar inte bara hemifrån utan utomlands ensam tar ett enormt steg in i helt outforskad terräng. Alla ens relationer förändras. Man går från förutsägbarhet till ständiga överraskningar.

Ibland är poängen med berättelsen uppenbar för mig, men för många noveller har den ändrats eller så har jag inte kunnat identifiera den på länge. För Pappas flicka, som inte är publicerad men som jag har nämnt tidigare på bloggen, hade jag en mycket tydlig bild av två systrars relation och dess utveckling, och den bilden har bara ändrats på detaljnivå.

Cyborgnovellen har däremot ändrat handling, relationer och teman väldigt mycket eftersom jag inte kunde hitta någon poäng med dess ursprungliga utformning. Den var faktiskt också skriven för en tävling redan år 2020, men jag skickade aldrig in den eftersom jag inte tyckte att den var tillfredsställande. Då kunde jag inte sätta ord på varför jag tyckte det, men nu har jag lärt mig att förstå varifrån de åsikterna kommer.

Jag vet inte om fler författare kan känna igen sig i den magkänsla som jag har beskrivit, men den är avgörande för min process numera. Även om jag inte har producerat särskilt mycket så tycker jag att jag har gjort ett bra jobb och jag är glad att ha fått en bättre förståelse för hur jag bäst skriver och redigerar mina berättelser.

Och med det sagt: lycka till med vad du än skriver, och så ses vi på tisdag!