Veckans ord #94 - Stadsprivilegier

Vad gör en stad till en stad? Varför kallar vi vissa samhällen för byar och andra för städer? Numera kanske vi i dagligt tal kallar större tätorter för städer snarare än byar, eller säger att en stad är en stad om centrum har ett någorlunda aktivt uteliv i form av mat- och dryckställen och har affärer utöver livsmedelsbutiker och Systembolaget.

Idag finns det regler för vad som rent juridiskt räknas som en tätort men inte vad som räknas som en stad, vilket gör skillnaden i dagligt tal godtycklig, men om man skall gå på den enda definition som en gång har varit giltig måste vi gå tillbaka i tiden till de stadsprivilegier som delades ut till totalt 133 svenska orter före år 1971.

Butikskriteriet är ett mer historiskt sammanhängande sätt att särskilda städer från byar än storlekskillnaden. Stadsprivilegierna eller stadsrättigheterna, som formaliserades omkring år 1000, delades ut av kronan, det vill säga staten, handlade nämligen om rättigheter för att bedriva handel. Naturligtvis kunde bönder i och nära byar sälja och köpa varor på torget och det kunde gå att öppna butiker eller gå från dörr till dörr som gårdfarihandlare, men organiserad handel mellan orter krävde särskilda rättigheter.

Dessa restriktioner var ett försök av kungahuset och dess administration att kontrollera handeln för att kunna driva in skatten och bokföra transaktioner och transporter. De kan också tolkas som ett sätt att förebygga alternativa maktcentra som skulle kunna konkurrera med den framväxande statsmakten. För 1000 år sedan fanns inte riktigt stater som vi förstår dem idag, men de började växa fram på vissa håll tack vare försöken att utveckla kontrollsfären för kungligheter och deras hov. Stadsprivilegierna var ett steg i den riktningen. Kika in på bloggen nästa vecka för en förklaring av vår nya indelning av orter i kommuner!

Lycka till med vad du än skriver, och så ses vi på lördag!