Veckans ord #92 - Purpursnäckan

Låter en del av ordet bekant? Purpursnäckan delar sitt svenska namn med färgen purpur, eftersom ett purpurrött färgämne kan extraheras från den. Numera framställs färgen ofta kliniskt efter William Perkins upptäckt år 1856. Läs gärna mer om den; det är en intressant historia. Snäckans skal kan anta en brunaktigt lila färg, men kan också vara gul- eller gråaktigt. Vanligen är skalet inte jämnt färgat, precis som hos andra snäckor.

Snäckan blir upp till 3,5 cm lång och lever på mellan 0-50 meters djup under havsytan. Den trivs alltså på grunda bottnar, gärna sådana som är steniga snarare än fyllda med sand, vilket delvis beror på att den lägger sina ägg i kapslar i skrevor eller under klippor i tidvattenzonen, alltså tidvis exponerade för luft.

De vuxna djuren lever däremot inte i egna små kapslar, utan är parasitiska. De borrar hål i musslor och havstulpaner, som brukar sitta på klippor, stenar, tång och andra släta ytor, många gånger just i tidvattenzoner. Havstulpaner är faktiskt en typ av kräftdjur, även om undertecknad levde i tron att det var en växt som liknade tång innan jag läste på lite för det här inlägget. Så tji fick jag!

Hursomhelst så borrar purpursnäckan hål i skalen och suger ut djuren inuti. Den enes bröd, den andres död, som man säger. Moder Natur är inte så ömsint som man kan vilja tro. Ett annat brutalt faktum är att framställningen av purpur från snäckan, som härstammar från antiken, krävde hela 12 000 snäckor (!) för att framställa 1,4 gram.

Med detta i åtanke är det inte konstigt att lila och rött blev symbolisk färger för adel och kungligheter, och för den delen den katolska kyrkan. Framställningen var så dyr och resurskrävande att det inte var svårt för samhällets översta skikt att lägga beslag på resultatet - det var hursomhelst bara de som skulle kunna ha råd med den.

Och med de orden, lycka till med vad du än skriver, och så ses vi på lördag!