Veckans ord #81 - Plexiglas

Ordet plexiglas låter som en hårdare, starkare typ av glas - åtminstone var det så som jag först tolkade det. Men tji fick jag, för plexiglas är i själva verket ett varumärkesnamn för akrylplast eller polymetylmetakrylat (PMMA), en handelsvara som blev kommersiellt tillgänglig år 1936. Det uppfanns oavsiktligt av Otto Röhm (grundare av Röhm och Haas) när han försökte skapa en laminering mellan två ordinarie glasplattor för att öka tåligheten. Resultatet blev ett helt nytt material som ser ut som glas men som rent kemiskt räknas som en plast (nästa veckas ord!), närmare bestämt en termoplast.

Den fyller dock ett liknande syfte som det som Röhm ursprungligen hade tänkt sig. Plexiglaset tål hög belastning och kraftiga stötar och vibrationer utan så mycket som en skråma, även när det är böjt.

Om jag nu säger att plexiglas har en del gemensamt med dynamit, termos, linoleum och grammofoner så kanske vissa av er höjer på ögonbrynet, men anledningen till att vi kallar den väldigt härdade plasten för plexiglas istället för något av dess kemiska namn PMMA eller akrylplast är att det är ett s.k. degenererat varumärke. Det innebär att vad som en gång var ett varumärke, alltså ett produktnamn som ägdes av en producent, blev så starkt förknippat med själva varutypen att det blev det allmänt använda ordet för fenomenet ifråga.

När man vill berätta att man äger en värmeisolerande flaska så kallar man den termos, även om den inte är tillverkad av själva företaget Thermos utan kanske Primus eller Asaklitt. På motsvarande sätt kallas den tåliga, glasaktiga plasten Plexiglas oavsett vem som har tillverkat den. Dessa varumärken har degenererat, eftersom de inte längre syftar på en viss producents produkt, utan på varje produkt av den typen.

Jag beklagar att denna veckas ord blev så försenat, men skyller på efterdyningarna av påsken. Bättre sent än aldrig, inte sant? Lycka till med vad du än skriver, och så ses vi på lördag!