Veckans ord #79 - MacGuffin
En MacGuffin är en trop som ofta kan återfinnas i genrerna science fiction och fantasy, men uppstår i andra genrer också. Den är ett objekt eller i sällsynta fall en person som fungerar som katalysator för en given berättelses huvudpersoner genom att vara unik eller mycket sällsynt, extraordinärt värdefull eller kraftfull, samt genom att riskera att hamna i fiendens händer om inte huvudpersonerna lägger vantarna på den först. Termen myntades av den brittiske filmregissören sir Alfred Hitchcock och en av hans manusförfattare, Angus McPhail.
Det finns två grundkriterier för vad som kan utgöra en MacGuffin:
Om objektet byttes ut mot vilket annat objekt som helst skulle det inte påverka handlingen. Låt oss ta det gyllene drakägget i första deltävlingen i den magiska trekampen i Harry Potter och den flammande bägaren; att försöka överlista draken och få tag i ägget skulle inte se annorlunda ut om det istället hade varit en ask, eller en tavla, eller en förstenad groda. Det gyllene äggets natur eller egenskaper påverkar således inte Harrys och hans motståndares försök att tillskansa sig det.
Objektet saknar egenvärde. Om objektet som karaktärerna är ute efter inte är av nytta för dem utanför berättelsens handling är den sannolikt en MacGuffin. För att fortsätta med vårt tidigare exempel hade Harry Potter inte haft någon nytta av en förgylld imitation av drakägg som innehåller en gåta uttalad på havsfolkets språk, särskilt som den gåtan bara är relevant för nästa delen av trekampen, alltså just denna berättelses handling. Hade Harry däremot varit en språknörd som aldrig hade hört havsfolkets språk tidigare eftersom det var utdött (vilket det inte är i Harry Potter-kanon) så hade ägget haft ett egenvärde för honom eftersom han kunde studera gåtan även efter tävlingen för dess språkliga kvaliteter.
En McGuffin är alltså ett objekt som är mycket värdefullt eftersom folk inom ramen för berättelsen vill ha det men inte är till någon större nytta för karaktärerna när berättelsen är avslutad, och som inte ställer unika krav på handlingen för att karaktärerna skall kunna tillskansa sig den.
Det är många som gör sig lustiga över MacGuffin:ar, med viss rätta. De kan verka som ytliga, ointressanta motiveringar och jag vill personligen helst undvika dem när jag själv skriver. Men som alla andra verktyg i författarens skrivbordslåda kan de ibland vara bra att ha, särskilt i långa berättelser med många extra historier invävda, som till exempel Harry Potter. Om alla artefakter hade varit unikt viktiga för alla karaktärer även utanför handlingens ram hade J.K. Rowling behövt gapa över mer än hon kunde svälja och vi hade kanske haft femton böcker istället för sju.
Lycka till med vad du än skriver, och så ses vi på lördag!