Veckans ord #34 - Blått blod
Intressant nog handlar uttrycket att monarkers blod är blått inte om blodets färg. Människans blod är och förblir rött, oavsett om man blir krönt eller inte. Varför skulle det då vara värt att påstå att ens blod har en annan färg? Tänk på hur häxor i vissa folksagor påstås ha grönt blod i ådrorna; då är en avvikande blodfärg minsann inte önskvärd utan ett tecken på onaturlighet och moralisk korrumpering.
Jag har hört två teorier om vad det här uttrycket egentligen syftar på, varav jag anser en vara lite krystad och den andra låta sannolik. Båda teorierna verkar hålla med om att uttrycket blått blod är en direkt översättning av det spanska sangre azul. Den första, enligt mig mindre sannolika, teorin är att uttrycket kommer sig av att det länge var svårt och dyrt att färga tyg blått, vilket gjorde att det praktiskt taget bara var kungligheter och högadeln som hade råd att bära det. Varför tror jag inte på den idén?
Därför att blått blod, om det härstammade från klädfärg, sannolikt inte skulle innehålla ordet blod. Det skulle förmodligen bara heta att "vara blå", "ha det blått" eller att "ha fötts i blå säng" eller något liknande. (Och nej, att "vara blå" måste inte betyda att man är nedstämd, men mer om detta i ett annat veckans ord.) Just blod har knappast någon koppling till tyg.
Personligen tror jag mer på förklaringen att blått blod beskrev skillnaderna mellan två invaderande styrkor i Spanien under kristendomens ungdom; visigoterna och morerna. Morer var vad man i Europa kallade de muslimska styrkor som intog delar av den Iberiska halvön under sin expansion och de var, som namnet antyder, mörkhyade. Visigoterna var däremot just goter och därmed ljushyade. På grund av frånvaron av pigment i huden lyste blodådrorna fram, framförallt på underarmar och händer respektive anklar och fötter. Om du själv är ljushyad kan du testa att knyta handen eller vika den bakåt så kan du sannolikt upptäcka ett nät av blå ådror under huden.
Naturligtvis innebär det inte att ljushyade människors blod i sig är blått. På grund av diverse ämnen mellan ådrornas väggar och det översta hudlagret hindras vissa ljusvågor från att nå våra ögon, så att de enda som tränger igenom är de vi uppfattar som blå.
Eftersom de blåa ådrorna var något som utmärkte visigoterna (och något som, gissar jag, lät mystiskt och poetiskt) höll den visigotiska adeln, enligt denna teori, gärna upp sina blårandiga händer och armar mot solljuset före ett slag mot morerna för att markera skillnaden mellan sig själva och dem. När de så småningom bildade ett eget rike i vad som nu är Spanien var det ju bara "blåblodiga" - eller vad vi idag skulle kalla vita - personer som utgjorde kungamakten. Så skall blått blod alltså ha blivit synonymt med monarki.
Men det finns faktiskt en sjukdom, eller snarare ett symtom, som kan göra ens blod blåare på riktigt - men det blir nästa veckas ord! Jag hoppas att du kikar in på bloggen nästa tisdag för att få veta mer om detta fenomen.