Veckans ord #191 - Imperativ

Språk består av grammatiska system. Ett av de system som bygger de indoeuropeiska språken är modus, som är en av verbens böjningskategorier. Modus är (föga överraskande) latin, och betyder sätt eller inställning, jfr. mode på engelska. Modus visar alltså talarens inställning till handlingen. Imperativ (av latinska imperare, att befalla) är det modus som används vid en uppmaning eller befallning.

"Han hugger veden" = indikativ. Meningen beskriver neutralt vad som inträffar.

"Hugg veden!" = imperativ. Meningen är en befallning.

På svenska bildas imperativ utan ett predikat, alltså utan en agent som utför det imperativa verbet. Istället för att han hugger finns en språkligt osynlig mottagare av befallningen hugg!

Imperativ används också oftast i korta meningar, eller med en beskrivning av konsekvenserna om man inte lyder uppmaningen. "Se upp" kan exempelvis utvecklas till: "se upp innan du snubblar". Agenten dyker inte upp förrän i bisatsen; "innan du snubblar".

Med det sagt: lycka till med vad du än skriver, och så ses vi på lördag!