Veckans ord #127 - Déjà vu

Déjà vu, av franska déjà (redan) och vu (bevittnat), är ett psykiskt fenomen vid vilket man har känslan att en ny upplevelse redan har inträffat. De flesta människor har vid ett eller flera tillfällen upplevt déjà vu. Till exempel hörde jag nyligen en absurd fyllehistoria som involverade en övervakningskamera ovanför föräldrars spritskåp. Jag vet att jag aldrig har hört något liknande, men när jag fick den berättad för mig tyckte jag att den kändes påfallande bekant.

Termen myntades av den franske filosofen Emile Boirac år 1876 och sedan dess har många försökt förklara fenomenet. Siegmund Freuds teori var att känslan av upprepning beror på att man känner igen en händelse eller ett sinnesintryck från en fantasi som man har haft. Som de flesta andra av Freuds teorier har denna dock avfärdats av hans eftervärld. En annan föreställning är att minnet härstammar från ett tidigare liv. Den tas inte heller på något större allvar.

Vad forskningen för tillfället pekar på är att déjà vu orsakas av att vår hjärna registrerar att informationen är lik något som den har upplevt tidigare. Medan den försöker koppla nya intryck med gamla minnen kan medvetandet drabbas av en känsla av bekantskap. Ofta kan man känna att det "identiska minnet" är falskt, eftersom det känns drömliknande eller felaktigt. Under tiden som man medvetet upplever denna mindre behagliga känsla kommer hjärnan ofta fram till att kopplingen mellan minnena är irrelevant. I mitt exempel kan det ha varit att just spritskåp är något som många ynglingar skämtar och berättar dråpliga historier om, så den historia som jag hörde häromveckan kan ha känts som ytterligare en i mängden.

Som jag förstår det ljuger déjà vu således inte helt och hållet. Något som vi upplever i ögonblicket då vi drabbas av déjà vu är snarlikt något som har hänt oss tidigare. "Lögnen" är känslan av att ha upplevt exakt samma situation.

Och med det sagt: lycka till med vad du än skriver, och så ses vi på lördag!