Veckans ord #121 - Medeltiden

Medeltiden är en av de mest omtalade epokerna här i Västvärlden. Praktiskt taget hela fantasygenrern är inspirerad av dess samhällsstruktur, och dess karaktäristiska inmurade städer och borgar är populära resmål än idag. Som dess namn antyder har den dock inte alltid ansetts vara anmärkningsvärd.

Att den kallas medeltiden beror på att den inföll mellan antiken och renässansen. I större delen av Europa anses den ha börjat omkring år 500 e.Kr. och slutat omkring 1500 e.Kr. Det beror på att lärda personer under renässansen ansåg det vara en intellektuell och kulturell svacka mellan antikens kultur, vetenskap och ideal och renässansen, eller återfödelsen, av de antika idealen.

I Norden ser det lite annorlunda ut på grund av vikingatiden, som anses ha slutat i mitten av 1000-talet i och med slagen vid Stamford Bridge respektive Hastings år 1066, samt kristendomens utbredande, som drog undan mattan under den asatro som dominerade den nordiska kulturen och tankevärlden. Den nordiska medeltiden anses därmed ha infallit mellan mitten av 1000-talet och början av 1500-talet.

Renässansens avfärdande av denna epok som en historisk parantes är självfallet inte helt rättvis. Under 1000 år av europeisk historia, och 500 år av nordisk historia, inträffade många förändringar av samhällen, dynastier, krigskonst, arkitektur, religion och vetenskap. Ta till exempel Kalmarunionen, den handelsunion kring Östersjön utan vilken flera av de stora tyska, polska och svenska kuststäderna inte skulle ha blivit hälften så stora eller förmögna. Av uppenbara skäl kan jag inte gå igenom allt som kännetecknar medeltiden i ett litet veckans ord-inlägg, men jag tog upp ämnet för att belysa att människor ofta är benägna att underskatta det förgångna och se sin egen samtid som överlägsen. Historien bedöms sällan rättvist.

Och med de uppmuntrande orden i minnet: lycka till med vad du än skriver, och så ses vi på lördag!