Veckans ord #107 - Afrikas blå lilja

Jag vet att det är tre ord och inte ett, men jag ville hälsa år 2023 välkommet med ett av mina favoritnamn från växtriket; Afrikas blå lilja; det låter så sällsamt och poetiskt. Nu hoppas jag att 2023 gör sig förtjänt av den välkomsthälsningen! Inga nya krig eller katastrofer i år, tack.

Afrikas blå lilja, även känd som Afrikansk lilja eller Kärlekslilja, heter på latin Agapanthus och är en typ av amaryllis som kännetecknas av sin låga "buske" av stora, långsmala blad från vilken långa stänglar spirar, som avslutas av ett runt knippe klockor.

Trots namnet har blommorna inte alltid samma färg. Typiskt sett är de klarblå, men de kan variera från violetta till blekblå till nästintill vita. Växten kan förökas med frön eller genom delning, alltså att man tar sticklingar från en moderplanta. Fröförökningen fungerar som vanligt, med att man lägger ett frö i jord och vattnar. Delningen är lite mer komplicerad.

När en ny så kallad bladrosett växer fram kan den skiljas från resten och bilda en egen planta, förutsatt att den har med sig några rötter. Kruxet är att Afrikas blå lilja har ytterst hårda, sega rötter. För att kunna sära dem måste man ofta såga dem. Det finns instruktioner för hur man gör det utan att skada växten.

Riktigt varför jag har fäst mig så mycket vid namnet Afrikas blå lilja vet jag inte, men jag gissar att det har med tre saker att göra: att namnet Afrika i sig har en poetisk klang, att de tre orden tillsamman har en mycket behaglig rytm och att jag först hörde det under en vacker skymningen mitt i sommaren, när jag tittade på ett exemplar av växten som vi hade i vår trädgård. Det kanske är därför som jag kom att tänka på växten idag, mitt i vintern?

Och med det sagt: lycka till med vad du än skriver, god fortsättning, och så ses vi på lördag!