Tropstudier #4 - Mentorer del 1: typer av mentorer

Mentorn är en nästan oundviklig trop i en viss typ av berättelser. Om en eller flera huvudpersoner har stort politiskt, militärt, magiskt eller kulturellt inflytande i ung ålder kommer mentorsfigurer på köpet. Mentorn ägnar en ansenlig del av sin tid åt att uppfostra, träna, vägleda, stötta och ofta beskydda sin lärling. Mentorns främsta syfte är att lära sin elev något som den inte hade kunnat inse på egen hand, eller som ingen annan hade kunnat lära vederbörande.

Så vilka sorters mentorer finns det och vad kännetecknar dem? Låt oss utforska en av de (även av mig) mest älskade troperna i moderna berättelser.

Förälderfiguren

En mentor är ofta äldre än sin lärling, även om jämnåriga eller rentav yngre mentorsfigurer förekommer (vilket jag kommer att återkomma till i sinom tid). Frågan är hur stor skillnaden i ålder eller status är och när i livet som mentorns och lärlingens vägar först korsades.

Den stereotypa mentorn är gammal nog att spela en förälders eller lärares roll, vilket passar bra för protegéer. Ibland är dessa protegéer utvalda och/eller föräldralösa hjältar, men de kan också vara "normala" människor med stor talang. Vi kan ta en av de bästa relationerna jag vet som exempel; Mads Skjern och Agnes Jensen i den danska TV-serien Matador (spoilervarning).

När en av hennes söner nästan dör eftersom hennes man glömmer bort att vakta honom börjar Agnes hitta nya sätt att tjäna pengar så att hon kan jobba hemifrån. Hon börjar med att reparera strumpor och strumpbyxor och utvidgar verksamheten tämligen snabbt. När hennes man blir politisk flykting håller hon sig och deras två söner flytande, vilket väcker intresse hos egenföretagaren och affärsmannen Mads Skjern.

Han erbjuder henne att handla med honom och blir behagligt överraskad över hur självsäkert och hårt hon förhandlar med honom. Även om Agnes är en självständig och kompetent person i egen rätt hjälper Mads henne att nå sina mål, diskuterar sina planer med henne mer ärligt än med nästan någon annan, gör henne till sin samarbetspartner, varnar henne när trenderna börjar gå emot hennes verksamhet, och anförtror sig åt henne hellre än någon annan när hans fru och bror (med rätta) vänder honom ryggen.

Skulle Agnes ha klarat sig utan honom? Ja. Skulle det ha gått lika bra för henne utan hans stöd, råd och respekt? Nej. En äldre, mer världsvan, rikare allierad med fler kontakter än hon gör Agnes till en framträdande ekonomisk och social figur i Korsbäck. Detta hade en jämnårig, jämlik, inte kunnat erbjuda Agnes. Skillnaden i ålder, rikedom och inflytande är grunden för hennes relation till Mads, och förälderfigur-protegé-förhållanden bygger i regel på en dylik maktskillnad (i stil med kung Arthur och Merlin i Svärdet i stenen eller Gandalf och Frodo i Sagan om ringen.)

Vännen

I vissa fall är det istället en vän som guidar hjälten. I Den oändliga historien (spoilervarning!) läser huvudpersonen Bastian en saga om Atreju, en pojke som skickas av Fantásiens barnkejsarinna för att hitta botemedel för hennes sjukdom. I den fiktiva boken är Atreju protagonisten, men när Bastian sugs in i berättelsen är det han som blir huvudpersonen och får uppgiften att bygga upp det döende Fantásien genom att önska sig vad han vill. Han slår följe med Atreju, som han beundrar väldigt mycket och som guidar honom genom världen.

Medan Bastian är en naiv pojke som längtar efter att betyda något och lyckas med något, är Atreju vis och ödmjuk. När makten att bygga och rädda Fantásien korrumperar Bastian till den grad att Atreju försöker ta ifrån honom den magiska symbol som tillåter honom att styra riket avvisar Bastian honom eftersom han är för förblindad av sin egen roll. Atreju inser att Bastian håller på att bli en irrationell tyrann som kommer att skada världen istället för att frälsa den. Men eftersom han en gång hade goda avsikter hjälper Atreju honom på avstånd för att leda honom in på rätt spår igen.

Bastian är så ensam och utfrusen i sitt verkliga liv att det som han behöver mest inte är en till förälder utan en verklig vän, så det passar berättelsen att den som lär honom vikten av lojalitet och ödmjukhet är en annan ung pojke snarare än en vuxen man eller kvinna. Vännen har oftare en varmare relation till sin lärling än vad förälderfiguren har. Den är visare på många sätt men sitter i samma båt som lärlingen. Skillnaden i makt är ofta inte lika stor, utan ersätts av en skillnad i perspektiv, insikt eller kompetens (se till exempel bröderna Lejons förhållande i Bröderna Lejonhjärta.)

Den missförstådda mentorn

Eftersom den hjälte som behöver en mentor ofta är i tonåren eller möjligen den tidiga 20-årsåldern är mentorn ofta offer för trots och rebelliska attityder. Liksom en förälder eller ett äldre syskon blir den ofta anklagad för att vara förlegad, självisk, oempatisk, grym eller dålig på sitt jobb - och det är ofta oförtjänt, även om det kan finnas spår av sanning i det. I få berättelser blir mentorn beskylld lika mycket som i Stjärnornas krig (spoilervarning).

Obi-Wan Kenobi lyder sin egen mästares sista önskan att träna Anakin Skywalker när han själv knappt är en färdigtränad jediriddare. Han gör så gott han förmår men har flera brister, som att vara väldigt kritisk och ha en överdriven auktoritetstro som säger honom att Anakin skall lyda honom och att de båda måste lyda rådet; inte för att Obi-Wan eller rådet har argumenten och logiken på sin sida utan för att de är överordnade. Hos en före detta slav som Anakin faller detta inte i god jord. Mentorns brister är viktiga att understryka för att göra lärlingens revolt förståelig.

Men oavsett sina egna brister så är den missförstådda mentorn just misstolkad. Även om serien Klonkrigen förbättrar både Anakins personlighet och hans relation till Obi-Wan är det uppenbart att han beskyller sin mentor för sådant som Obi-Wan inte har gjort eller inte hade kunnat ändra.

När Anakin kallblodigt och hänsynslöst hämnas sin mors död skyller han på Obi-Wan. Om inte Obi-Wan hade "hållit honom tillbaka" hade han varit mäktig nog att skydda sin mors liv, och då hade han inte blivit arg, och då hade han inte begått massmord, hävdar han. När Anakin, efter ytterligare två massakrer, försöker övertyga sin fru Padmé om att bygga en galaktisk diktatur med honom och hon påpekar att han är vansinnig och att hon inte med gott samvete kan stå vid hans sida längre, förkunnar han att Obi-Wan har vänt henne mot sig. Som den äldre, visare mannen han är påpekar Obi-Wan att Anakin själv skrämde iväg Padmé.

När lärlingen missförstår mentorn inträffar två saker; mentorns självförtroende bryts ner och lärlingen ignorerar vad den har lärt sig av sin mentor, vilket ofta leder den rakt in i en fälla. För varje gång Anakin skäller ut Obi-Wan blir denne mer uppgiven. Även om hans andra relationer bidrar till mönstret så är det tydligt att Obi-Wan under klonkrigen tar allt större risker och utsätter sig själv för onödig fara och smärta än vad han gör i de första två filmerna. Konsekvenserna för Anakin är välkända; han blir lurad och skrämd av Palpatine, ignorerar vad han har lärt sig av Obi-Wan, faller till den mörka sidan, blir Darth Vader och gräver sin frus grav.

Den okonventionella mentorn

"Från barn och dårar får man höra sanningen", sägs det, och det stämmer ibland. Momo i Momo eller Kampen om tiden (faktiskt utan spoilervarning) är en atypisk litterär figur, i och med att hon är ett barn och huvudperson, men samtidigt en mentor till många i sin omgivning. Det är inte ovanligt för protagonisten att inspirera andra, men det är mindre vanligt för vederbörande att guida andra.

Momo gör just det; inte genom att ge goda råd utan genom att lyssna på andra, även dem som många anser inte vara värda deras tid. Men "tid är liv, och livet bor i hjärtat" och Momo är den som lär andra det. Hon lyssnar på barnhemsbarn och gatsopare, vänner och främlingar. När hon lyssnar tar de sig tid att förklara sig och lyssna på varandra, och därmed kommer de fram till slutsatser på egen hand. Denna "hjälp till självhjälp" är snarlik hur Albus Dumbledore i Harry Potter lär sin protegé att lita på sitt omdöme och sina vänner, något som jag inte kommer att gå igenom här men som otaliga andra har analyserat under de senaste tre decennierna.

Andra exempel på okonventionella mentorer är den både moraliskt och bokstavligen korrumperade sir Humphrey Appleby i Javisst, herr minister, och det enfaldige, men samtidigt sluge, namnlöse statsrådet i Stadsrådet-serien.

Den falska mentorn

Denna trop står nästan alltid i kontrast till den välmenande men missförstådde mentorn, så för enkelhetens skull kommer jag att återvända till Stjärnornas krig och dess främste antagonist Sheev Palpatine/Darth Sidious. Den falska mentorn säger vad dess lärling behöver höra för att göra det som mentorn vill. Visst kan "äkta" mentorer också vara manipulativa, till och med avsiktlig sålunda, men de handlar med osjälviska motiv. Därmed inte sagt att de alltid har sin lärlings bästa för ögonen, men de har ingen ond vilja gentemot den.

Det har den falske mentorn däremot. I bästa fall utnyttjar den sin lärling, och i värsta fall plågar den lärlingen eller leder den i döden. För att protegén - och kanske till och med läsaren - skall lita på den falske mentorns goda avsikter är det praktiskt att ha en "sann" mentor som vill väl men som inte förstår lärlingen och därmed inte lyckas med sitt uppdrag. Då kan den falske mentorn, som ofta vet precis vilka tår som är känsligast att trampa på, framställa sig själv i bättre dager.

När Obi-Wan Kenobi råder Anakin att bortse från sina känslor, säger Palpatine det Anakin vill höra, nämligen att hans känslor talar sanning och borde tas på allvar. När Yoda råder Anakin att acceptera vad Anakin tror är Padmés nära förestående död, avslöjar Palpatine sig själv som Darth Sidious och erbjuder honom ett sätt att rädda sin hustru. När Anakin slutligen faller och Palpatine räddar hans liv hävdar han att Anakin - numera Darth Vader - dödade henne i sitt vredesutbrott. Utan sin fru och sina barn, med sin tidigare bästa vän som sin svurna fiende och efter att ha förrått sin orden, har Darth Vader inget annat val eller hopp än att lyda Darth Sidious.

Andra exempel på falska mentorer är Barty Crouch Jr. i Harry Potter och den flammande bägaren, Unalaq i Legenden om Korra och Fagin från Oliver Twist.

Detta var min genomgång av de typer av mentorer som jag har kunnat identifiera. I nästa inlägg kommer jag att visa hur mentorn fungerar i berättelsen och vilka narrativ och vändpunkter som kännetecknar mentorn och dess relation till sin lärling.

Med det sagt, lycka till med vad du än skriver, och så ses vi på tisdag!