Tips för att skriva eller redigera dialog #2 - format och sammanhang
I mitt senaste skrivtips gav jag råd för hur man kan redigera - eller från början konstruera - innehållet i sin dialog, och nu kommer uppföljaren tips för att formattera dialogen och sätta den i sitt sammanhang.
Var försiktig med iögonenfallande skrivstilar
Det är frestande att förmedla starka känslor med kursivering, fetstil eller versaler. I mitt inlägg Fyra tips för att skriva dialog upprepade jag ett påstående som jag har hört från flera håll, nämligen att det känns som att det står fyra gånger så många svordomar på en sida som det faktiskt står. Om de proportionerna stämmer vet jag inte, men det tyder på ett mycket verkligt fenomen; onormala formuleringar är iögonenfallande. Detsamma gäller skrivstilar.
Det innebär att man måste vara försiktigt med dem. Ofta kan läsaren räkna ut att ett ord betonas även om det inte är kursiverat. Ställ dig själv denna fråga: skulle den kursivering/fetstil/versalskrift som du vill lägga in ändra läsarens uppfattning av repliken eller göra den mer effektfull? Om svaret är nej så behöver du inte dra uppmärksamhet till det ordet eller den frasen.
Exempel: i en av mina publicerade noveller, Du har inte långt kvar, diskuterar huvudpersonen med sin mor. Hennes storasyster, Elois, har börjat beter sig konstigt och svarar knappt när huvudpersonen försöker tala med henne. Modern säger: "Kanske hjälper det om jag talar med henne".
Förmodligen betonar hon jag eftersom hennes poäng är att Elois kanske behöver tala med en vuxen person snarare än med sin lillasyster. Men det framgår redan av repliken i sig, och min avsikt var inte att antyda att modern saknar förtroende för sin yngsta dotter, så det finns ingen anledning att få henne att låta nedlåtande. Hade jag velat visa något sådant hade jag kanske fattat ett annat beslut i sammanhanget.
Varva dialog och berättande
Precis som man bör varva handling och beskrivningar, är det ofta en god idé att kombinera dialog med både handling och beskrivningar. Från många nybörjarförfattare är det vanligt att se ett upplägg som detta: beskrivning av omgivningar => beskrivning av karaktärer => konversation om framtida handling => handling. Detta blir sterilt och tråkigt att läsa.
Ibland, framförallt om det finns en viss rytm i konversationen (såsom skämt som bygger på varandra) kan man gärna ha ett längre replikskifte utan att avbryta det med beskrivningar av omgivningar eller vad karaktärerna gör. Här kommer ett exempel från en annan av mina nyligen publicerade noveller, Sista kvällen i Sverige:
"Har du någonsin tänkt på att du är nitton?" Karl lade armen om honom och rufsade om hans hår. "Du gifter dig inte med Berlin, Sebbe. Och du ska bara plugga två år!"
Låt situation och personlighet färga av sig på folks reaktioner
Precis som människor, och därmed karaktärer, talar olika kommer de också att göra olika miner, använda olika tonfall, och reagera olika på vad de hör och upplever. Låt därför inte alla viska, eller fnysa, eller skratta åt samma sak hela tiden.
Vad folk befinner sig i för situation kommer också att påverka hur de agerar och reagerar. Om två elever misstänker eller vet att en lärare lyssnar på dem kommer de troligen inte att vara helt öppna med sina privatliv, och kommer kanske att tala i någon form av kod. Om ett par grälar och den ena förklarar sitt beteende med att avslöja något intimt och besvärligt finns det stora skillnader mellan följande relationer:
Partnern utgår från att den andra ljuger och försöker manipulera sin honom/henne.
Partnern ber genast om ursäkt och avbryter grälet till förmån för att trösta den andra.
Partnern ignorerar avslöjandet och fortsätter sina anklagelser.
Partnern beklagar den andras upplevelser och insisterar på att det inte ursäktar den andras beteende.
Dessa skillnader säger mycket om relationen och personerna som ingår i den. Det gör också stor skillnad om diskussionen äger rum mellan skål och vägg eller inför vänner eller familj.
Ytterligare ett exempel från Du har inte långt kvar illustrerar hur man kan visa både att talaren anpassar sig till sin publik och hur publiken reagerar:
"För ett par veckor sedan skröt hon om att hon snart skulle kunna gå till vilken nattklubb som helst och dricka sig full på fester och … men hon skojade såklart", skyndade jag mig att tillägga när mamma snörpte på munnen.
Det finns några aspekter av huvudpersonens systers, Elois, attityd som det verkar som att modern inte uppskattar, så hon avbryter sig själv för att inte uppröra henne. Moderns reaktioner tyder också på att hon inte anser att Elois bör leva ett alldeles för vilt ungdomsliv. Den informationen ger läsaren en tydligare bild av familjedynamiken.
Och med det sagt: lycka till med vad du än skriver - eller redigerar - och så ses vi tisdag!