Show, don't tell: en fallstudie av Downton Abbey

27.03.2022

I förra veckans skrivtips skrev jag om principen "show, don't tell" och idag vill jag göra en fallstudie av en situation som hade kunnat förbättras av mer beskrivning och mindre förklaring. För några månader sedan fick jag nämligen för mig att återvända till Downton Abbey, en av de TV-serier som jag uppskattar mest och det slog mig att en viss relation i serien som alltid har förargat mig hade kunnat hjälpas av idén att man skall beskriva, inte förklara. Spoilervarning för hela serien!

Är du beredd att få serien spolierad för dig, har du redan sett den eller tänker du inte se den? Eller vill du inte få veta vad som händer med lady Edith? Hoppa isåfall över detta inlägg tills du har sett serien!

Nu kommer jag att utgå från att alla som läser antingen redan har sett serien eller inte bryr sig om spoilers. Jag vill också påpeka att även om jag kommer att kritisera en specifik relation i serien så innebär det inte att jag ogillar hela alltet. Som skrivet är Downton Abbey en av mina favoritserier och de flesta karaktärerna och relationerna är utmärkt välskrivna!

Situationen som vi skall analysera

Lady Edith är mellandottern i en adelsfamilj som saknar söner. Eftersom Downton Abbey utspelar sig i Storbritannien mellan 1912 och 1925 innebär det att det är viktigt att den äldsta systern, lady Mary, gifter sig väl. Yngsta systern, Sybill, inleder en uppseendeväckande men lycklig relation med familjens chaufför. Edith har däremot ingen lycka på relationsmarknaden fram till sista säsongen, eftersom hennes relationer alltid slutar på ett tragiskt sätt, till exempel genom att hon blir övergiven vid altaret. En av dessa tragiska relationer, som råkar vara den viktigaste, är mellan henne och redaktören Michael Gregson.

Han uppskattar hennes okonventionella, starka åsikter om politiska frågor som rör kvinnors rättigheter eller som det inte anses vara lämpligt för kvinnor att uttrycka sig om, och de blir goda vänner. De delar intressen och har ett par intressanta konversationer i början av sin bekantskap. När de har lärt känna varandra börjar deras hjärtan pumpa i takt, de utvecklar känslor för varandra - och blir omedelbart tråkiga. Varför? Jag kunde inte sätta fingret på vad som frustrerade mig så mycket tills jag insåg att ...

Vi får höra att relationen är viktig utan att se själva relationen

Edith och Michael pratar mycket om hur mycket de älskar varandra och det visar sig att Michael har en psykiskt sjuk, andligt frånvarande fru som han måste försöka skilja sig från för att de skall kunna vara tillsammans. För att kunna göra detta försöker han blir tysk medborgare eftersom Tysklands lagar var mer liberala än Storbritanniens vid den här tiden. Det är således mycket som står på spel och relationen orsakar mycket drama för dem båda och deras närstående.

Problemet är att de, från och med att Edith får reda på att Michael är gift (vilket sker ganska tidigt), nästan bara pratar om sina juridiska och sociala problem som par. De talar inte längre om politik, eller musik, eller vilka böcker de har läst, eller ens om vad som har hänt dem i deras liv innan de blev tillsammans. Istället handlar varenda konversation om hur mycket de älskar varandra och om hur synd det är att Ediths familj har åsikter om lämpligheten i deras relation och om hur störande det är att samhället inte accepterar dem och att lagen inte tillåter skilsmässa från någon som är så mentalt störd att hon inte ens känner igen sin egen make.

Dessa samtalsämnen är legitima för ett relativt nyförälskat par i deras beklagansvärda situation, men som tittare tappar man förtroende och intresse för relationen när man inte får se vad det är som de vill bevara. Man får inte se dem skämta med varandra, hjälpa varandra med någonting utanför deras möjlighet att gifta sig eller njuta av sina gemensamma intressen.

Problemet och dess lösning

Relationen förklaras alltså åtskilliga gånger. Michael och Edith talar konstant om hur viktig den andra är för dem, att de längtar efter att få leva lyckliga med varandra i alla sina dagar, och så vidare. Men den beskrivs inte; den visas inte, och därför har jag jättesvårt att engagera mig emotionellt i den.

Lösningen på det är enkelt: implementera show, don't tell. Publiken är väl bekant med Edith efter att ha följt hennes i liv i mer än två säsonger och även om hon inte är min favorit så är det svårt att inte sympatisera med henne. Hon är intelligent, djärv och frustrerad på att alltid bli förbisedd. Michael är å sin sida en charmerande, intelligent och vidsynt man. Det är inte svårt att uppskatta karaktärerna var för sig, så det enda som behövs är att ge publiken anledning att uppskatta dem tillsammans. Låt oss se hur deras intressanta personligheter kompletterar varandra, så att vi också får en anledning att vilja se dem gifta sig!

Ett exempel är att ge Edith en idé till en ny krönika där hon argumenterar för, sig, varför löneläget i kvinnodominerade yrken borde förbättras (eller kanske något mer spännande, men jag kommer inte på något spännande just nu) och får mothugg från andra medarbetare på Michaels tidning. Två av medarbetarna, som arbetar med själva tryckningen av tidningen, hotar med att säga upp sig om inte Michael avskedar denna kontroversiella krönikör.

Michael står ändå på sig och vägrar avskeda Edith. Medarbetarna säger upp sig precis när nästa upplaga av tidningen skall tryckas och Edith får reda på vad som har hänt. Hon drabbas av dåligt samvete och ringer sin svåger Tom Branson, som fortfarande sörjer sin avlidna fru, och ber honom komma till London för att hjälpa henne. Tillsammans hinner de fixa tidningens layout och trycka den i tid.

På så sätt skulle vi få se Michaels lojalitet och integritet, Ediths lojalitet och kreativitet, och verkligen hela på dem båda. Denna händelse skulle gärna få kompletteras med romantiska scener där de bara njuter av varandras sällskap, men jag tycker att ett idealistiskt ställningstagande vore passande eftersom det var det som inledde deras relation. Det skulle också vara passande att Edith hjälper Michael med tidningen som hon senare ärver.

Jag hoppas att denna analys var lika intressant för dig att läsa som den var för mig att skriva. I ett senare skrivtips kommer jag att ge råd för hur man kan undvika att gå i liknande fällor när man själv skildrar relationer, men tills dess ...

Lycka till med vad du än skriver, och så ses vi på tisdag!

Skapa din hemsida gratis!