Om att överge projekt: 5 tecken på att du bara behöver en paus

Precis som en konstnär kan ge upp sina försök att måla ett visst motiv kan en författare behöva ge upp en viss berättelse. Detta kan ske på vilket stadium som helst; brainstormingfasen, det första utkastet, eller redigeringen. Ibland kan man vilja göra det för att man har låg energi eller tappar självförtroendet, ibland för att man hellre vill arbeta med något annat, och ibland för att man inte längre anser att just denna berättelse är värd ens tid. I det här inlägget kommer jag att gå igenom några tecken på att du bara behöver ta en paus, snarare än att helt överge din berättelse.

Först och främst vill jag påpeka att man kan ta en paus på två sätt; genom att helt enkelt inte skriva alls på ett tag och genom att skriva något annat en stund (t.ex. skriva en novell innan man fortsätter med sin roman).

Tecken #1: Du är stressad i största allmänhet

Ibland känner man inte för att skriva eftersom man har det stressigt på jobbet eller i skolan, något har hänt i ens privatliv eller man börjar känna effekterna av lågintensiv långtidsstress. Det innebär förmodligen inte att man bör överge sin roman, novell, novellett, dikt, eller vad man nu skriver. Det innebär förmodligen att man bör lägga den åt sidan, göra något åt det som stressar en, och sedan ta itu med skrivandet igen när ens övriga livssituation är något lugnare.

Annars kan man faktiskt använda skrivandet som terapi. Om jag tycker riktigt mycket om ett visst projekt kan jag använda det för att lugna ner eller muntra upp mig själv. Om generell stress sammanfaller med att man har kommit till en svår del av sitt manus, kan man ta en paus från manuset, skriva något kort och enkelt, göra sig fri från det som stressar en och sedan återvända till den svårskrivna berättelsen.

Tecken #2: Du har hamnat i en svår del av berättelsen eller processen

Olika författare har olika styrkor och svagheter. Vissa ogillar det första utkastet och älskar redigeringen. Andra känner tvärtom. Ytterligare några har väldigt svårt att skriva inledningen, medan vissa andra kanske tycker att klimax och avslutningen är svårast att få till. Och så vidare, och så vidare. Om man stöter på svårigheter kan det vara frestande att avbryta, eftersom man inte riktigt vet vad man skall göra härnäst, eller eftersom det kräver mer jobb än det skulle göra att hoppa av och börja på något nytt.

Om något är mycket svårt att skriva eller redigera kan det förvisso vara ett tecken på att idén behöver mer tid på sig att mogna, att man själv behöver få mer erfarenhet som författare eller att konceptet i sig är dåligt. Det är dock mer sannolikt att det beror på att man måste räta ut några frågetecken i själva berättelsen. Kanske gå tillbaka och omarbeta de senaste kapitlen för att ta berättelsen i en annan riktning, eller fundera ut vad som skall hända härnäst och hur man ska skriva det.

Tecken #3: Du har dåligt självförtroende

Med dåligt självförtroende menar jag dåligt förtroende för sin förmåga att skriva generellt, inte för sin förmåga att skriva just denna berättelse. Det senare är något som jag kommer att återkomma till i nästa inlägg. Det är vanligt att betvivla sin förmåga som författare, inte tro att man är bra nog att bli publicerad, eller att skriva det man egentligen vill, eller att skriva något läsvärt över huvud taget. Även flera gånger publicerade och allmänt älskade författare upplever dåligt självförtroende då och då, eller rentav hela tiden.

Men att du känner att du är en dålig författare är inte ett tecken på att du skall överge dina projekt. Det är heller inget tecken på att du skall sluta skriva. Det finns flera saker som jag skrev när jag var yngre som jag tycker är dåliga, men att jag kan se felen i dem innebär att jag har utvecklats sedan dess, och den utvecklingen hade inte kunnat inträffa om jag inte hade övat mig genom att skriva skräp, som blev tolerabelt, som blev acceptabelt, som kanske kommer att bli bra eller rentav riktigt bra. Enda sättet att bli "tillräckligt" bra för att skriva en bok är att skriva böcker tills de blir tillräckligt bra.

Ett sätt att pigga upp sig själv kan vara att läsa igenom vad man redan har skrivit, lägga märke till något man skrev som var riktigt bra, och ge sig själv beröm för det. Kanske märker du att du skriver klockrena beskrivningar, eller att din dialog faktiskt är riktigt underhållande att läsa. Ett annat sätt att förbättra sitt självförtroende är en variant av vad jag skrev i förra stycket, nämligen att läsa något du har skrivit tidigare som du vet är dåligt, identifiera några av verkets brister och försöka tänka ut hur du hade kunnat lösa dem idag. Då bevisar du för dig själv att du har utvecklats och att de fel du gör i det första utkastet kan korrigeras i efterhand. Det är väldigt befriande!

Tecken #4: "Smekmånaden" har gått över

Det mesta har en smekmånad. Den nya lägenheten, det nya jobbet, den nya pojk- eller flickvännen, och så vidare. Under en viss period känns allting bra och idylliskt, för det känns bättre än det du hade eller gjorde förut, och du har ännu inte hunnit se alla potentiella problem. Detsamma gäller berättelser. I början har du hela världen framför dig, men efter några tusen ord har du hunnit skriva imperfekta scener och du börjar inse att vissa aspekter av berättelsen visar sig vara svårare att skriva än förväntat.

Då kan det vara frestande att överge projektet, men det är att göra det en orätt. Vissa problem kan vara tecken på att själva konceptet är illa konstruerat, och om du tappar all entusiasm för projektet och inte lyckas återfå den, men ofta är smekmånadens slut en naturlig del av processen. Det innebär inte att man inte kan älska att skriva sin bok efter de första veckorna, på samma sätt som man inte förlorar förmågan att trivas i sitt äktenskap och älska sin partner efter smekmånaden som följer bröllopet. Det kräver helt enkelt en annan inställning, som är mer inriktad på problemlösning och att vårda projektet än på stjärnögd förälskelse.

Tecken #5: Du har drabbats av de briljanta nya idéernas syndrom

När smekmånaden har tagit slut kan det vara frestande att hoppa vidare till ditt nästa projekt. Detta är vad jag kallar de briljanta nya idéernas syndrom, och vid något tillfälle skall jag viga ett helt inlägg åt det. För tillfället nöjer jag mig med att säga att ingen någonsin skulle fullborda någonting om han eller hon föll till föga för sina briljanta nya idéer. Därmed inte sagt att det är fel att få idéer om ett nytt projekt, men försök att inte avbryta det som känns svårt för tillfället för att skriva det som känns lättare och därmed mer lockande.

Jag tycker om att arbeta med flera projekt samtidigt, men det jag då gör är att försöka varva de olika projekten så att jag inte överger ett för länge utan återkommer till det när jag börjar sakna det. För mig fungerar det eftersom jag aldrig har varit benägen att göra någonting från början till slut i ett svep. När jag har deadlines inom flera olika kurser eller i arbetet så brukar jag hoppa mellan uppgifter för att jag annars stirrar mig blind på småsaker och aldrig kommer någonvart. Men även jag vet att jag inte kan hålla för många bollar i luften och att det är mycket viktigt att bli klar med saker istället för att skjuta upp dem i evighet.

Skillnaden mellan att arbeta på det sättet som jag gör och att ge efter för de briljanta idéernas syndrom är att det senare brukar innebära att man antingen helt överger projektet man hade börjat på eller att man "skjuter upp det", det vill säga lägger det längst ner i prioriteringslistan och glömmer bort det eftersom det känns svårt. Om du flera gånger har gjort detta när en novell eller roman har blivit svår att skriva, och om du har svårt att skriva färdigt någonting över huvud taget, så är det troligen detta syndrom som har drabbat dig.

Det finns många sätt att motarbeta det. Några saker man kan göra är att skriva ner varför man började arbeta med ett visst projekt, för att motivera sig själv att fortsätta; att försöka skriva kortare noveller för att vänja sig vid att färdigställa något och att fixa problem i redigeringen, så att det första utkastet inte verkar lika svåröverkomligt; och att börja flirta med sin nya idé utan att börja skriva den. Jag har några idédokument för noveller respektive romaner, där jag antecknar koncept till olika berättelser. Vissa av dem kommer jag troligen aldrig att skriva, medan andra har gått från idéer till färdiga berättelser.

Och med det sagt: lycka till med vad du än skriver, gott nytt år, och så ses vi år 2023!