Min grundläggande checklista för karaktärer
Häromsistens frågade jag mig vad som faktiskt krävs för att jag skall kunna skriva en karaktär. Eftersom jag inte planerar mina berättelser i någon högre utsträckning innan jag börjar skriva utvecklar jag både personer, handling och miljö mest genom att skriva dem, men det finns vissa huvudpersoner som har varit för torftiga för att jag skulle kunna använda dem.
Jag skrev en liten checklista för vilka utgångspunkter jag behöver för en huvudperson eller viktig bifigur. Det är inte en lista för namn, ålder, yrke, kön, utseende eller andra administrativa detaljer. Sådana får jag ofta en uppfattning om ganska snabbt. Istället handlar detta mer om min relation till karaktären ifråga.
Vad jag behöver identifiera
Något som jag känner igen mig i.
Något som jag skulle kritisera om jag hade en frank konversation med ifrågavarande.
Något som hjälper karaktären att nå sina mål.
Något som hindrar karaktären från att nå sina mål.
En avgörande relation.
Ofta finns det mer än ett karaktärsdrag som passar in på varje punkt, men jag måste kunna identifiera åtminstone en av varje i de flesta berättelser. Egenskaperna, känslorna eller värderingarna ifråga kan vara mycket viktiga eller ligga mer i bakgrunden av själva berättelsen, men jag måste som författare ha ett grepp om dem. En och samma åsikt eller egenskap kan passa in på en eller flera punkter.
Vad relationen beträffar så bygger den ofta handlingen i mina noveller. Tillåt mig att illustrera checklistan genom två av mina publicerade noveller: Mina bästa minnen och Du har inte långt kvar.
#1 Något som jag identifierar mig med
Som jag har nämnt flera gånger på bloggen så bygger Nils känslor i Mina bästa minnen på min egen sorg efter att en närstående släkting dog för drygt fem år sedan. Jag identifierade mig med hans sorg som ett barn som har förlorat en vän och förebild, vilket är den drivande faktorn i hela berättelsen. Sorgen var avgörande för mitt intresse. Men som alla som någon gång har sörjt vet så är det en kvävande, nedslående känsla, vilket jag återkommer till senare.
I Du har inte långt kvar finns två mindre uppenbara egenskaper som jag känner igen mig i. Huvudpersonen Adèle är en tonåring som har hela livet framför sig. Hon har också en äldre syster, som har lagt grunden för vad Adèle förväntar sig av sitt vuxna liv. I egenskap av yngre syster, som vid tiden då jag skrev om novellen till svenska befann mig på gränsen mellan barndom och vuxendom, förstod jag hennes utgångspunkt även om mognad inte är en viktig del av berättelsen.
#2 Något som jag skulle kritisera
Detta steget låter dömande, vilket inte är min mening. Om mina karaktärer skulle be mig om råd skulle jag rekommendera dem att jobba med denna egenskap eller världsbild. Inte alla människor eller karaktärer definieras av grova moraliska brister, även om vissa sannerligen gör det.
Mina bästa minnen börjar med att Nils drabbas av sin hydrofobi (vattenskräck) under en simlektion och flyr från skolan. Han minns hur hans mormor hjälpte honom att lindra sin panik, men lyckas inte lugna sig utan henne. I den bästa av världar skulle han troligen ha bett en lärare eller klasskamrat om hjälp, men han är tio och ensam och upprörd. Utan sin mormor springer han ifrån sina problem, vilket är olämpligt.
I Du har inte långt kvar tänker Adèle själv på vad hennes brist är; egoism. När hon får höra att hennes enda chans att inte tappa förståndet i livet efter detta är att ta ett liv och vidarebefordra spökepidemin frågar hon sig om hon skall döda någon på samma sätt som hennes syster gjorde mot henne. Både hennes för mig sympatiska vilja att följa sin systers otäcka fotspår och hennes snabba beslut att utsätta en främling för ett skrämmande slut är, minst sagt, svårförsvarade.
#3 Något som hjälper karaktären att nå sina mål
Nils vinner på att vara nyfiken. Han må vara hydrofob, men han är inte rädd för att följa de mystiska stjärnorna in i skogen och in i den magiska delen av skogen. (Som en bonus kan jag nämna att det var en bidragande orsak till att jag gjorde honom till ett barn. En tjugoåring hade sannolikt varit mer skeptisk än en tioåring.)
Adèle vinner å sin sida på sin egoism. Hon vill leva ett normalt liv, vilket blir omöjligt när hon dör och blir ett spöke. Men det närmaste hon kan komma är ett normalt efterliv, vilket hon bara kan uppnå om hon besitter en annan person och tar dess liv. Hon funderar på att hålla tillbaka eftersom hon vet hur hemskt det är att bli ett spöke och inte är pigg på att utsätta en annan person för det. Var inte rädd för att låta positiva egenskaper spela en negativ roll, eller vice versa!
#4 Något som hindrar karaktären från att nå sina mål
De känslor, karaktärsdrag eller åsikter som står mellan dina rollfigurer och Segern ™ är nära sammanflätade med de främsta konflikterna och relationerna - ofta till och med temana. Utan inre hinder förlorar man den interna konflikten. Så hindrande egenskaper skall inte underskattas!
Nils sorg, det som jag främst identifierar mig med, är också hans främsta hinder. Han behöver komma över sin mormors död och gå vidare med livet; han har inte mycket annat val. Han borde lära sig av sin tid med henne och vårda minnena av henne, precis som hon säger. Men sorgen är paralyserande; han vet inte hur han skall bete sig utan hennes stöd och hjälp. Sorg är temat, hans problem, och orsaken till att han möter sin mormor en sista gång.
Adèles främsta hinder är inte internt utan externt (att hon först är döende och sedan har väldigt begränsad tid på sig att rädda sitt efterliv). Hennes främsta interna hinder är, som jag ser det, hennes empati. Hennes egoism har jag redan skrivit om, men den hjälper henne till en så normal tillvaro som möjligt, alltså hennes sympatiska vilja som tonåring. Om Adèles empati hade vunnit mot hennes egoism skulle hon inte ha attackerat sitt offer.
Viktigt att notera är att det som hjälper eller stjälper din karaktär inte måste vara moraliskt ont eller gott på det sätt som vi ofta förväntar oss. Ibland kan karaktärer inte vinna utan att göra något hemskt. Ibland är det helt enkelt riktigt svårt att göra rätt, eller rentav omöjligt att göra rätt.
#5 En avgörande relation
Detta är ofta den lättaste delen för mig, eftersom relationer utgör skelettet av det mesta jag skriver. Jag börjar aldrig skriva utan att ha minst en central relation att utforska, även om jag inte alltid vet exakt hur den fungerar eller kommer att utvecklas. Två eller fler karaktärer kommer osvikligen att ha olika personligheter, synpunkter, åsikter, värderingar och mål, även i en intim och mycket hälsosam relation.. Med en relationer kommer potential för konflikter, dialog, personlig utveckling och hjärtevärmande scener.
Mina bästa minnen handlar om Nils relation till sin mormor. Hans förhållande till sina föräldrar är inte irrelevant, men det är inte lika avgörande. Du har inte långt kvar bygger på Adèles förhållande till sin storasyster Elois. Det sista Adèle gör i novellen är att tvinga sitt offer att lämna sin mor, så att den han eller hon potentiellt dödar inte är en familjemedlem. Om inte Adèle visste hur det kändes att få sitt liv förstört av sin syster hade hon kanske inte tänkt på det. Eller så hade hon - det får mina läsare spekulera om.
Slutkläm
Det kan vara att du inte känner dig särskilt hjälpt av min checklista. Isåfall skulle jag rekommendera att du funderar på de senaste berättelserna du har skrivit. När kom du igång med dem? När kände du att du hade ett grepp om dina karaktärers personlighet? Skriv din egna lista!
Även om jag inte fyller i de här egenskaperna på ett papper varenda gång jag utvecklar nya karaktärer så hjälper det bara att veta vad jag behöver. Ju mer jag förstår av mitt egna tankesätt, desto lättare blir det att arbeta på ett sätt som passar mig. Så ta reda på vad som passar dig!
Med det sagt: lycka till med vad du än skriver, och så ses vi på tisdag!