Intern Konflikt
Dags för den femte och avslutande delen av serien om de fyra formerna av skönlitterär konflikt! Om någon har förslag på andra serier av skrivtips, får ni gärna skicka mig ett mejl eller ett meddelande på discord.
Den interna konflikten är naturligtvis den konflikt som en karaktär har med, eller inom, sig själv. Varje yttre problem kommer att orsaka någon form av inre konflikt för huvudpersonen.
Konflikt på scen-/kapitelnivå
I en roman kommer klimax förmodligen att följas av en intern, emotionell klimax för huvudpersonen, men precis som i de tidigare inläggen kommer jag att fokusera på en mindre, intern konflikt för detta avsnitt. Jag kommer att ta ett exempel från en redan skriven, välkänd bok, nämligen Anne på Grönkulla av Lucy Maud Montgomery. Det valet beror dels på att jag känner mig nostalgisk för tillfället, och dels på att jag vill uppmana alla som läser detta inlägg att inte titta på Netflixserien utan hålla sig till originalet. Tro mig, boken är så mycket roligare än serien. Huvudpersonen färgar håret grönt, super sin bästa vän under bordet av misstag och håller på att drunkna under ett försök till cosplay. Och sedan säger folk att 1800-talet var en trist period... Läs boken!
Den börjar med att elvaåriga Anne hämtas från sitt dystra liv på ett barnhem till det gamla syskonparet Matthew och Marilla Cuthbert som bor på Grönkulla. De bad en annan kvinna i byn, som skulle hämta ett barnhemsbarn för egen räkning, att hitta en pojke som kunde hjälpa Matthew i jordbruket, men kvinnan fick fel för sig och skickade efter en flicka. Då vill Marilla skicka Anne tillbaka, medan hennes bror vill behålla henne. Det leder till allvarlig inre konflikt för Marilla, som aldrig har sett sin bror fästa sig vid någon.
Under en kväll och natt överväger den gamla kvinnan sina val. Hennes bror är för blyg för att faktiskt säga något rakt ut, men han har sagt att även om de inte behöver en flicka, kanske hon behöver dem. Marilla är kallsinnig och rationell ut i fingertopparna, men hon kan inte låta bli att tänka på hur förskräckt och upprörd Anne blev när hon fick höra att de inte ville ha henne bara för att hon är en flicka.
Anne har också berättat att hon aldrig riktigt haft ett hem och aldrig har känt sig välkommen, och Marilla måste medge för sig själv att hon känner viss sympati. Samtidigt känner hon sig trängd av sin envetet tystlåtne bror och den ystra, dramatiska nykomlingen. Hennes rationalitet strider mot hennes känslor, och båda påverkas av hennes frustration över de ovant intensiva utbrotten av känsla från dem hon bor med.
Övergripande konflikt i boken
Jag ville fortsätta med Marillas inre konflikt för hela boken, men jag insåg att det skulle innebära att jag förstörde läsupplevelsen för den som ännu inte har avnjutit berättelsen om den föräldralösa kanadensaren. Istället återvänder jag till den här bloggens egna stjärna - Anna! Fast jag har skrivit så mycket om henne att jag istället kommer att ägna det här avsnittet åt hennes fars inre konflikt under berättelsens gång. Vi kan börja med att ge honom namnet Karl.
Som vi lärde oss i inlägget om mellanmänsklig konflikt har Karl inte riktigt kommit över sin mors död ännu. Om man kopplar det till hur stolt han är över att hans dotter bär hennes namn, och till hur mycket han anser sig ha att säga om sin dotters privatliv kan man anta att hans interna konflikt går ut på att han ser sin mor i Anna och inte vill acceptera att hon är en annan människa med andra ambitioner, förutsättningar och preferenser. Karls interna konflikt i den boken skulle alltså vara att acceptera att hans mor är ett minne och inte kan reinkarneras som hans dotter hur mycket han än skulle önska det.
Eftersom den här boken troligen kommer att fokusera på Anna är det osannolikt att Karls interna konflikt kommer att stå i fokus, men det är ett bra exempel på att alla karaktärer som dyker upp någorlunda ofta bör ha en inre konflikt. Även om man som läsare inte får se mycket av allas inre själsliv, bör författaren ha en uppfattning om vad som pågår under ytan.
Tematisk konflikt
Att göra ett tema av någons inre konflikt är att be om melodramatik, så jag vill hänvisa till förra veckans skrivtips om att specificera sitt tema. I Marilla Cuthberts fall står den tematiska konflikten mellan kallhjärtade kalkyleringar och att välkomna kärlek. Ni hör hur melodramatiskt det låter, eller hur? Det är därför man behöver specificera.
Marilla Cuthberts specifika inre konflikt handlar om att offra sin religiositet och strikthet för ett roligare, behagligare liv. Det låter genast mycket rimligare.
Det specifika tema som präglar Karls inre konflikt är att han måste lära sig att prioritera och uppskatta sin dotter för den hon är i sig, snarare än för hennes likheter med hans mor.
Det slår mig nu när jag har skrivit detta inlägg att den inre konflikten ofta präglas av relationerna till andra människor, men det är inte så konstigt. Tänk själv på alla riktigt känslosamma tillfällen i ditt liv. Sannolikt kommer många av dem, både de positiva och de negativa, att vara starkt knutna till andra människor.