Filter - muren mellan protagonisten och läsaren

09.10.2020

"Filterord" är vad man kallar de ord, nästan alltid verb, som filtrerar berättelsen genom huvudpersonens fem sinnen. Det finns fall då man verkligen bör göra detta, men oftast använder man fler filter än nödvändigt, och det kan göra det svårare för läsaren att leva sig in i berättelsen.

Vilken effekt fyller filterorden och varför bör man (oftast) ta bort dem?

Ord som "hörde", "tänkte", "insåg" eller "kände" drar uppmärksamheten till det faktum att läsaren inte upplever berättelsen själv. Genom att skriva "Kurt känner regndroppar falla på sitt huvud när han går ut genom dörren", påminner du läsaren om att han eller hon inte är här, i berättelsen, med Kurt. Meningen ovan skulle kunna omformuleras till "Regndropparna faller på Kurts huvud när han går ut genom dörren". Med den formuleringen tillåts läsaren att glömma avståndet mellan sig själv och Kurt, eftersom känslan av regn inte filtreras genom Kurts sinnesupplevelser.

När är det lämpligt att använda filter?

Ibland är det bra att filtrera sinnesintryck eller tankegångar genom huvudpersonen. Min princip är att ju mer otillförlitlig huvudpersonens intryck är, desto bättre är det att använda filter. Säg att exempelpersonen Kurt vaknar på ett sjukhus efter att ha råkat i en bilolycka och fått en hjärnskakning. Då är det möjligt att han inte är vid sina sinnens fulla bruk, vilket man kan illustrera med hjälp av filterord.

Om Kurt ser två turkosa älgtjurar stångas och brottas på andra sidan korridoren är det sannolikt att hans hjärna inte tolkar signalerna från ögonen på ett 100% korrekt sätt, och det kan man belysa genom att filtrera intrycket av stridande, färgglada älgar genom hans sinnen. Detta är naturligtvis inte nödvändigt, eftersom de flesta läsare själva kan räkna ut att detta intryck är en hallucination, men det kan exempelvis användas för att visa hans egen osäkerhet och förvirring.

På motsatta väggen kastar sig de två turkosa älgtjurarna över varandra. Det var konstigt. Vad hade älgar på akutmottagningen att göra? Och när blev de så granna? Kurt ruskar på sig. De kan inte finnas, men ändå ser han dem.

Detta exempel fungerar bäst som ett sätt för Kurt att komma fram till att han hallucinerar och inte kan lita på sina sinnen längre, och det är det som är poängen med filterord; om huvudpersonens sinnen på något sätt är viktiga kan filterverben vara ett sätt att understryka det. Om inte, bör man försöka omformulera sig.